Jaha så det var ungefär runt omkring nu som det började alltså. Nu har jag tydligen kommit till det stadiet i graviditeten när magen börjar förbereda sig för att så småningom trycka ut det lilla livet där i. Mjuk och slapp respektive stenhård och fotbollsstor om vartannat. Mycket energi slukar hon också. För idag har jag bestämt mig för att det nog känns som en hon. Har ju faktiskt varit på ett andra ultraljud för en sisådär 10 dagar sen men såg tack och lov inget kön och fortsätta fantisera och tro tills det är dags för utfärd.
Anledningen till andra kollen är att jag ligger rätt högt över den inom grav-kretsar så kända symfus-fundusmåttskurvan och skulle kolla om det var en jättebebis jag huserade. Inte det, allt ok och lagomt, precis rätt mängd fostervatten och ingen diabetes så jag får helt enkelt leva med att ligga ovanför kurvan. Precis som att jag aldrig gjort det förr...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar