Det här med läsning

När jag var 2 år slukade jag glupskt alfabetet, året efter läste jag många, många, långa böcker för egen maskin. Vid 5 plöjde jag igenom alla Astrids mästerverk med Ronja i spetsen med resultatet att jag blev korsförhörd av min mor som inte riktigt trodde att jag hade läst dem som jag påstådde. Efter det rullade det bara på. I stort sett hela min uppväxttid hade jag alltid minst en bok på gång, läste varje dag och i långa perioder minst en bok om dagen. Jag minns att jag kunde bli less på att umgås med mina (fantastiska!!) vänner och stannade hellre hemma i sängen och lästelästeläste.

Jag var, från en sisådär 10-11 års ålder, en mycket obstinat liten varelse och mamma försökte vid tillfälle att straffa mitt beteende med att jag inte skulle få följa med någon-rolig-stans, som t ex slalombacken. Då mitt svar alltid blev ett oberört "Nähä" så förstod hon kanske att det inte var det mest effektiva sättet att få pli på mig - då kunde jag ju njutningsfullt sitta i lugn och ro med näsan i någon trevlig bok = inget straff alls.

Pappa kom till och med på den briljanta idéen att de kunde skruva ur säkringen -> inget lyse, ingen läsning - men hinder föder utmärkt uppfinningsrikedom och då använde jag mig av den lilla lampan på väckarklockan för att lysa upp sidorna för att på så vis kunna läsa alldeles för länge om kvällarna med strategin "bara ett kapitel till" ständigt närvarande.

Så levde livet tills jag började på universitetet. Det ultimata stället för läsning kan tyckas men det var här som allt bara dog. Heltidsplugg parallellt med heltidsjobb tog musten ur mig och det otänkbara blev verklighet. Läsningen blev på något mystiskt, nästan osynligt, sätt bortprioriterad. Och nu, nästan ett årtionde senare har jag fortfarande inte hittat tillbaka till min forna bokplöjarroll. Har hamnat hopplöst långt efter på litteraturfronten och lyssnar numer mest bara avundsjukt på mina fina, belästa kollegor som verkar fortsätta hinna med alla de böcker jag i dagsläget bara drömmer om (trots tappra försök med ljudboksuppdateringar). Jag har funderat länge över det här nu för jag saknar mitt bokmalsliv men kan inte se hur jag ska finna tiden/orken/lusten som ju går hand i hand. Ni erfarna out there, hur hittar man tillbaka??? Hjälp en stackars urspårad pronto!


/På spaning efter den tid som flytt

Foto: Ett som legat i en inspirationsmapp som eftersträvandvärd inredning på min dator lääänge nu. Vet därför inte längre var det kommer ifrån, känns det igen? - tell me, så jag kan kolla användarvänligheten!