Lillfisen

Idag fyller lilla pruttpojken 1 månad. Fina ängelbebisen. Det verkar som att han kanske har lite problemmage han också. T hade det i omgångar men aldrig så att vi upplevde det som kolik utan mer som tillfälliga magbesvär lite nu och då. Det kallas kanske kolik ändå men jag har fått för mig att de ska skrika hela tiden då och det har ingen av dem gjort. M försöker i alla fall att sitta uppe lite länge på kvällarna så jag får sova nån timme då, tar eventuella nattpass och sen kliver han upp med T på morgonen och jag får ligga kvar eller om han varit uppe på natten så får han ligga kvar. Med andra ord: det funkar bra och trots att man är trött så är man ändå funktionell som människa. Ett väl fungerande koncept som gör att nystartade tvåbarnsvardagen rullar på rätt bra.

Så lite nervös är jag ju helt klart när jag tänker på att stora, starka pappan bara är hemma med oss en vecka till innan jobbet kallar honom tillbaka till det där andra måstet. Sen är det me, myself and I som ska fixa det här rullet. Tror förstås att det kommer att funka det också, det måste det ju men det kan nog bli aningen slitigare. Det visste jag väl i och för sig när vi bestämde oss för Projekt: Barn Två men väl uppe i det blir verkligheten ändå lite mer verklig än man ibland inbillar sig att den ska vara.