Lilleman är inte lika glad utan har åkt på ännu en förkylning, stackarn. Det rosslar och låter otäckt när han försöker andas med näsan. Som den surnade grädden på moset har han dessutom haft en jättejobbig magknipsnatt och sovit minimalt med röda, trötta ögon som resultat. Mammahjärtat blöder. Tur då att vi bor i ett friskt Norrbotten där barn gärna lugnt ovetande sover 4 timmar eller mer när tiden fördrivs på annat vis av resten av hemmavarande familjen. Både pyssel och sömnrik förmiddag med andra ord. Nu ska jag passa på att läsa lite bok innan någon vaknar där ute. Om jag kan slita mig och mina ögon från världens vackraste land utanför mitt fönster vill säga.
Så här ser det ut i mitt köksfönster
Uppdatering lite senare: I samma sekund som jag skulle påbörja goda teet och öppna boken vaknade stora tjejen utanför med ett skrik, inte färdigsoven alls. På med kläder. Ut och hämta in. Lilla killen vaknar i sin vagn. Vrålskriker. In med första. Av med alla kläder. Ner i sängen. Sjunga en sång för att lugna ner. Panikgråt utanför dörren. Sov gott. Ut på bron, in med nästa. Av med alla kläder. Byta blöja. Amma. Fortfarande jättetrött. På med alla kläder. Tråckla ner i vagnen. Ut på bron. Vagga lite. Frysa. Lugnt igen i två sekunder. Ny gråt. Slutar inte. Ta in och roa i babysitter för att fotoshoppa min utsikt och dela med bloggen (mycket viktigt). Teet kallnat. Läslusten likaså. Nöjd bebis i babysitter. Värma teet. Njuta av en mammas vardag. Ha. Nu kanske?
2 kommentarer:
Vilken skön utsikt! Här är allt lika vadderat och det är så härligt när allt blir tyst. ALla ljud blir dova och det är lite granna som ett romantiskt filter a la Glamouravsnitt att vistas ute.
Och visst är det roligt att vara hemma med två. Kanske inte när de är sjuka, men annars. När det kör ihop sig är man inte så kaxig, men det är bara att andas djupt och tänka glada tankar.
Ha det bra!
Ja, nu njuter jag av årstiden. Kanske inte just nu när det snöar (igen!) men de här fina blåhimledagarna, en liten eld och sköna kindrosande uteaktiviteter. MMM. Hjärtat slår extra slag!
Två barn är verkligen dubbelt så roligt som ett. Nu gör man ju en massa saker med ett dialogande storbarn och dagarna bara slukas upp av tidsmonstret. Redan hemma två hela månader. Jeeeesus alltså. Bara att fokusera på njutet och inte på fighterna med två skrikande små och svetten rinnande... ;-)
Ha ett skönt lov!!!
Skicka en kommentar