Inte ett rätt.

Dottern pratar om tiden då lillebror "låg i pappas snopp, nej pung, hur ser en pung ut mamma?" -> vill googla pungbilder och jag nästan kräks av alla äckliga bilder på sjukdomar, vårtor, bölder och elefantvarianter hit och dit. Hon fortsätter med att hon ska berätta för sin nya "frök" (entalsslutsats från bestämd form fröken?) om detta och går vidare med att vi ju träffade fröken från öppna förskolan den där gången vi var i kyrkan och "skulle begrava Vs (kompisens) bebis". När vi i själva verket var på dop för hans lillebror. Sen bestämmer hon att hon ska börja säga pahta-koj åt pasta och korv som hon gjorde när hon var liten. Precis som hon gjort med sina mor- och farföräldrar som numer blivit mommo-moffa och fammo-faffa. Treåldersnoja???