Veckan har spenderats på gammal hemmaplan med fina vänner och trots att vädret inte varit tipptopp så har vi haft det riktigt skönt och framför allt trevligt! Massa utetid, bl a i ortens pulk/slalombacke, på skoter på älven, vid grillplatsen och i vedeldade bastun, med stundom hängiga stundom hyperaktiva stundom genomhärliga barn och citaten har samlats på sån hög att de flesta redan suddats bort från minnesbanken. Några finns kvar och de får sammanfatta veckans höjdpunkter:
Gullungen A och egna T sitter vid elden, grillar korv i tillfälligt kindvärmande solsken och lyssnar uppmärksamt på kompispappans skämt med efterföljande skratt. T skrattar med som hon brukar när någon skrattar men A tittar bara allvarligt upp och säger:
"Det där var inte jätteloligt pappa!"
Så igår kväll ville stora barnen väldigt gärna spela spel och så olämpligt som det nu kan vara med två små allpillare i farten i samma rum så försökte de kloka inblandade mammorna avstyra genom att leka "roliga lekar" i stället.
Första tagning: Lappleken. Kroppsdel mot kroppsdel med lapp emellan. Hur många kan ni hålla? Vi ger instruktioner och säger Hand mot Mage. A tittar på oss som att vi inte är kloka och tittar sedan treårstjurigt/förläget undan och springer iväg. Kompismamman ställer upp som stand-in. T blir sur för hon vill hålla lappen mot magen själv med BÅDA händerna. Just det ja.
Andra tagning: Viskleken. Vi sitter i ring och ska viska i varandra öron och kompismamman ska börja säga något till sonen. Han i sin tur flyttar då ut ur ringen och tittar sedan treårstjurigt/förläget undan och springer iväg. Hon viskar då i stället till T att "Vi ska snart äta efterrätt" jag får höra "rararara efterrätt" och leken är över. En kvart senare när vi sitter vid middagsbordet och äter efterrätt frågar T mycket fundersamt: "Varför viskade du egentligen, *kompismammans namn*?"
Man kanske skulle säga att våra försök att hålla ställningarna som roliga lekmammor misslyckades en aning. Det dröjer nog några år till nästa gång faktiskt... men vi kissade nästan på oss av resultatet!
Så när vi kom hem nu idag så hade jag lovat att T skulle få se på musikprogram med oss innan hon gick och lade sig och då blev hon med ens dansprimadonna som tog på sig pyjamas, finskor och halsband i håret. Hon stegade fram till spegeln och ropade ut: "Nu är det dags för dans! Hej, vem är du, jag har aldrig sett dig förut." Sen går hon fram till soffpositionerade pappan: "Dansa med mig! Jag är tangotjej!" och drar ut honom på dansgolvet aka vardagsrumsgolvet för en vild tango under gurglande skratt. Jag blir fortfarande bubblande glad när jag tänker på det och tänker att det minsann är ganska skönt att ha en treåring som inte är lika mycket... treåring längre!
Minnesbild från veckan: Mannen förbisusande i den svarta plastpulkan med fart från toppen och de långa benen som utstickande styltor rakt framför sig. Gång på gång på gång. Det var lite komedifilm över det hela. Vuxet höghastighetslångo i periferin over and over. Roliga grejer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar