Efter middagen idag sa T att hon gärna ville ringa till en kompis på förskolan. Jag förklarade att man måste ha numret för att kunna ringa och att jag inte hade blekaste lilla aaaning vad hennes föräldrar heter eller bor (för att kunna luska fram numret alltså). T säger då att hon redan vet vad hon har för nummer "hon har sagt det till mig på dagis, mamma". Eh, jahaaa, men det är jätteviktigt att det blir precis rätt nummer för annars kan man lika gärna komma till en farbror i ett hyreshus, replikerar då pedagogiska mamman. Hon hävdar att hon ju faktiskt vet rätt nummer, skriver ner det på en lapp och en liten stund senare hör jag inifrån vardagsrumssoffan:
"Hej, det är T, jag skulle vilja prata med (vi kan kalla henne) Lisa." Tystnad.
"Hej Lisa! Jag undrar om du vill komma och leka med mig någon dag, inte idag men någon annan dag!"
"Jaha, bra hejdå!"
"Maaaamma!! Det var visst Lisas nummer, nu har jag pratat med henne."
Som hon förvånar mig detta barn!
I övrigt har hon meddelat oss att hennes favoritfröken är E, för att hon har en sån fin grön kofta och "jag äääälskar grönt! Och så har hon orange hår" och att man kan stryka bort håret med baksidan av handen när man har nagellack så att det inte försvinner. Minst ett gapskratt om dagen åt vår grandiosa primadonna blire.
"Hej, det är T, jag skulle vilja prata med (vi kan kalla henne) Lisa." Tystnad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar