Vilken sorts dag, sa du?

Söndag, vilodag.
Trodde jag fram tills idag. Vi har levt i den sanna morgondagsandan så länge nu att vi faktiskt inte kunde skjuta fram en enda grej på Att-göra-listan längre. Och shit asså, vad vi har hunnit! Förvisso lite med kniven mot strupen men det är nog så vi funkar bäst.

1. Sätta om "alla" inneblommor - efter fyra år med blottade rötter och söndersprucken jord.
2. Gräva upp två rabatter, dela upp dem och sprida ut dem på väl valda delar av gården - efter två års väntan på att gräva ner automatiska gräsklippartråden pga alla öliknande pluttrabattsstörningar. Vilket mastodontjobb!
3. Olja soldäck, altan, bro och utemöbler - det sa bara slurp - glömde jag förra året?
4. Laga två omgångar lyxmat på elden - barnen är visst hungriga trots nyvunnen arbetsiver. Jag också.
5. Sätta gräs, sprida jord och stampa den. Hindra barnen för att sätta gräs där det redan växer gräs.
6. Ta upp tusen småhögar som blivit kvar sen räfsningen, för en månad sen, som förhindrar att något kan växa under dem.
7. Ta itu med tvättberget inför stundande resa - kan man verkligen inte åka bort utan underkläder? Tur det blåste hjälpande och påskyndade bergsreduktionen!
8. Handla - hur kan det alltid vara slut fil, mjölk och hamburgerbröd när man behöver det som bäst?
9. Fika med svärföräldrarna och pausa långlekande finbarn med hjälp av glass bara för att de är så bra på att vara barn!
10. Plocka brännässlor från sandlådeområdet. Barn bränner sig visst på brännässlor!?

Singel i veckan och bara putsa fönster kvar som måstepunkt ute. Räkningar, packning och städning räknas inte in i veckans lista, inte matlagning heller. (Det kallas för affirmation och innebär att jag försöker intala mig att detta inte existerar då jag känner mig superless och min andra fixarhälft är i något inland någonstans hela veckan.)

Bring it on!
Ridå.