Rekordtidigt

Nu är gemensamma semestern över och vardagen ska med bestämdhet återgå till det normala igen. Det behövs nämligen. Det här med att semesterunna sig kan nämligen bli till ett bakslag när man i slutet på härligheten börjar inse att alla byxor är för små och huset ett krigs- och stormdrabbat katastrofområde. Så idag när lillfia bestämde sig för att vakna klockan 0600 tog jag tillfället i akt att sätta igång med hurtig, lång morgonpromenad. Jag är ju nämligen inte överförtjust i arla uppvaknanden och risken var överhängande för att det hade blivit kaffe framför morgonfriidrotten på momangen om jag inte tvingat ut mig i underbara, kyliga, klara morgonluften i stället.
Nu så här efteråt planerar jag stordåd innan jobbstart i oktober. Som vanligt överentusiastisk och orealist ut i morgonkalla fingerspetsarna. Kanske skulle köra ett pass pilates innan ångan går ur mig...