Värsta bästa

På många sätt och vis är maj månad den allra bästa förväntansmånaden med närstående ljvulig häggblomning och nära till semester. På ett enda är den den absolut värsta och tyngsta 31-dagarsperioden på året. Jobbet. ALLT samlas i oplanerade, ångestframkallande högar och ska gås igenom och förstås sig på när ingen förstå-sig-på-energi finns kvar från resten av året. Allt känns sent och ogenomtänkt och oinspirerat och dagarna räcker inte alls till till alla de här projekten som på nåt mystiskt vis blev över och drog över tiden och genomfördes alldeles för sent och egentligen inte alls hanns med och nu måste stressas igenom och var ska man få till tiden och ja... ni vet. Tid är bristvara.
Därav den icke helt frekventa bloggningen. Kommer snart tillbaka. Ska bara plöja några trista högar först och läxa upp en och annan och ändå få bakläxan själv förstås.

Nu ska jag i alla fall anta den lilla utmaning som Anna skickade för nåt tag sen. Better late than never, va!?

Tre saker

Tre namn jag går under: Oj, det blev nog lite svårt att svara på detta i anonymitetens tecken. Får väl ta pappas gamla träffsäkra Spilla (av en inte helt svårtolkad anledning) som enda öppet smekis. Men det finns många. Rumsrena och andra.

Tre saker som skrämmer mig: Är ingen rädd och orolig och har lite svårt att komma på konkreta skrämselgrejer. Men såklart, post baby, att något hemskt ska hända det lilla hjärtetrollet. Och ja. Otäcka fötter, främst tånaglar. Hmm.. kanske också det faktum att folk har så svårt att säga vad de tycker och hellre surar och snackar skit. Jag förstår det inte och det skapar så mycket tjafs i stället för bra lösningar och utveckling. Kan det räknas som en skrämselgrej?

Tre saker jag gärna har på mig: Gympadojjor (HATAR osköna skor och med världsoanpassad fotform finns inte många andra sköna), färgglada sockar och mjukisbrallor. Dessa tre bärs dock sällan gemensamt på allmänna platser.

Tre sanningar om mig själv: Jag gillar efterdyningarna av en (löst) konflikt, jag är nog väldigt rak som person och förväntar mig att människor i min närhet ska vara lika raka mot mig (därav skrämseln då världen ofta inte ser ut så), jag är hemmakatt med nästintill pensionärsvarning. Här svängs inga lurviga och ränns inte på fest, här hålls det till i skogen och dricks hälsosamt té om kvällarna minsann. Inget annat.

Tre saker jag vill ha nu: ett avbetalt huslån, massa skön, produktiv, gemensam ledighet och ork att ge min kärlek något bättre än ett stressat trötto.

Jag skickar vidare till alla som vill. Helst till Soffan för att jag tycker att vi ses lite för sällan men aldrig hinner göra nåt åt det och kanske ser det lite som ett substitut till vad som annars kunde ha varit ett mycket trevligt livesamtal.

Återkommer snart.