Liten nej-sägare blir stor

I jul har det hänt några stora, bra grejer på lillebrorsfronten. Nummer ett: han är torr. Vi behöver således inte köpa dyra, miljöovänliga blöjor mer utan kan lugnt vila i det faktum att vi nu har noll stycken blöjbarn. Känns som ren och skär lyx att båda våra barn bestämt sig för att rata blöjan från 2 års ålder och ägna sig åt annat (som att skrika nej till sina föräldrar, vilket bägge gillar skarpt). Mäkta imponerande faktiskt då han generellt under jullovet sovit mellan 20-10 och ändå lyckats hålla tätt på natten.

Nu har han dessutom insett att man kan kalla sig själv för Jag. Lite tråkigt kanske då han varit bedårande gölli när han benämnt sig själv med ditt namn med N i stället för L i hela den här kan själv-grejen som nu pågår.

"N s/hälv. Inte hämpa!" = Hjälp mig inte jag fixar det här.
"Topp. Tanna hemma! Inte föja N. (Joo mamma, föja.)" = Följ inte med mig, jag gör det här (men blir lite mammasjuk och ändrar mig i sista stund).
"Där var den! N bäla." = Åh, den där som jag sökt så länge, nu är den min och ingen annans.
"NÄE MAMMA! N!!!" = Fattar du trögt, jag sa ju att jag skulle göra det själv!

Annat vanligt förekommande:
blam = barnprogram, blAn = banan, inte, gummi = tuggummi, balett = tablett, gogi = godis, glass. Bara bra och fina nyttigheter alltså.

Annat karaktäriserande är det sursura ansiktet som rynkas ihop vid minsta motgång och gör honom oemotståndligt söt men arg om man skrattar "Inte klatta, N aj!" och att han vill vara vaken (= naken) all sin vakna tid. Vårt finaste lilltroll.