Firade min mormor i kväll med smörgåstårta på mysigt släktkalas. Efteråt skulle barnen transporteras till sin mormor och morfar och T började som vanligt att hitta på sånger i bilen. Hon tog till sin vackraste, mest melankoliska sångröst och sjöng dramatiskt:
Livet är hårt. Livet är hååårt. (med lång och lika dramatisk fortsättning)
Mitt skratt bubblade lite men jag höll mig i skinnet den här gången och var tvungen att följdfråga på vilket sätt livet är hårt och vem som säger så.
- Jamen, för att marken är hård. Och träden. Ingen säger så, jag hittar ju bara på mamma.
Men då så.
2 kommentarer:
Hon är fenomenal, dotra din!
Idag håller jag tummarna för dig och skickar kraft och lycka!!!!
Jaa haha. Hon är vår underhållerska deluxe!
Tack, det hjälpte, men jag är lite gudförbannad på provkonstruktionen som gjorde att jag missade flera poäng!
Skicka en kommentar