Den Allvetande Modern

Vår lilla trotsmaja har en period av "vartannat-ord-Varför?". Responsen har dock förfinats något då hon efter varje förklaring klokt lägger huvet på sned och säger:
- Jaha mamma, är det så det är!?
Det låter rätt så kul från en tvåochtrekvartsåring (som just nu gärna vill ringa till alla i hela världen bara för att bli less och säga hejdå). Jag skrattar ihjäl mig flera gånger om dagen. Men river mitt hår varannan för Kära värld! vilka känslosvallningar en så pass liten kropp besitter!

Lillpojken ogillar värmen (?) och har mest sovit och gnällt idag. Helt olik sitt vanliga gladjag. Han pratar också järnet nu och växlar mest mellan d-A! och mamamama vilket måste innebära att han lärt sig ryska och utropar glada ja-rop till sin favvomamma.
Vilka synnerligen väluppfostrade barn jag har!

Ledighetsfeeling

Några dagars jobb och sen långledigt på nytt. Känns helt annorlunda bara efter att ha jobbar lite, iordningfixat och ställt in det nya siktet för hösten. Midsommarfirande med frekventaste mammavännen och massa nya, fräscha på stugområde i närheten. Sena kvällar, vin och stojiga barn som äntligen får bada i efterlängtad sommarpool och så nu då; en fantastisk varm och solig start på semestern (om man bortser från dagens hagelskur då...). Det är så där så man blir varm inombords och inspirerad till kvällsliga cykelturer runt i byn med glada sommarbarn och poolpartyn med småvännerna. Nu ikväll såg jag dessutom att Morden i Midsomer börjar om - nästan det somrigaste jag kan tänka mig och nu saknas bara en kall öl och en semesterledig man så är lyckan total (- åtminstone mellan trotstillfällena som nu tack och lov verkar lugnat ner sig något igen...)

Och på tal om öl. Morgondialog häromdagen:
- Ö Ö Ö Ö Öl. Brukar du dricka öl mamma?
- Ibland så.
- Men mamma: ÄR du vuxen?

Lilla roligaste raringen.

Sommarpirr

Trots att vädret inte riktigt bjuder på heta sommardagar med glass och fräknar på näsan har jag gått in i sommarläge. Torsdag med nyfunna, superfina vänner i hemmakrokar. Mat, vin och många skratt till sen timme energipåhejade av ljus sommarnatt. Upp tidigt för att fira av undersköna studenter som champagnepirrigt tror att det är nu som livet börjar. Glädje och naivitet som smittar av sig och får det att pirra även i mig med tydliga minnen från samma dag osannolika 12 år tillbaka i tiden. Nostalgi och tanken på hur det hade varit om man då hade förstått allt som man så klarsynt förstår nu och helt säkert ännu tydligare om ytterligare ett årtionde.
En examenskänsla som får leva kvar då sex mycket kloka kvinnor möts över fantastiskt god mat, berusande vin och inte en tyst sekund så långt örat når. En tanke på hur privilegierad man kan känna sig när man har sex så kloka kvinnor i sin bekantskapskrets att då och då dela the good, the bad och the ugly med. En försmak av riktig ledighet och semester som det innebär att vara hemma tillsammans med en annan vuxen person och dela vardagen med för den riktiga guldkantskänslan.

Som krydda - tankar på minnen från förr och människor som gjort avtryck och värmt maggropen vid många tillfällen, både avlägset och nära. Funderingar på var åren försvann och tacksam för hur livet är nu. De bästa och mesta förhoppningar om en lång, varm sommar med fina vänner och älskad familj men också sköna förväntningar kvar tills när årstiden svalnar. Livet då, nu och sen i en skön, varm blandning helt enkelt.

Hutter - burr - fryyys

Från 30° till 3° på bara en vecka. En helt vanlig dag i juni. Härligt att få börja om med långkalsonger.

Sol, svett och skugga

28°C i skuggan och stora barnet på flygplatsskådning. Tänkte njuta ute i solstolen med en bok och en liter vatten men det går ju fasen inte. Trots väl tilltagna vindar är värmen för varm. Jag är nog ingen riktig sommartjej ändå.

Inför helgen

Stormig dag med fin inbjudan till vän i skog. Utelek och lunch var löftet och barn verkar ju inte riktigt förstå det här med "dåligt väder" så ute det var vi. När märgen blev kall och småhänderna antog en blånande ton fick det vara nog och vi huttrade in med viss irritation över en borttappad sommar i sinnet.
Med en uppladdad sällskaps- och väderenergi har jag sedan virvlat runt som en helt egen stormvind här hemma för att röja upp bland skiten. För gubevars vilket stök det blir här i huset på noll och ingen tid. Har folk verkligen det så här hemma hos sig? Det känns som att vi är de enda som alltid prioriterar bort städning för roligare aktiviteter för här lever dammråttorna helt egna liv och äter mindre katter där de far fram på sin väg. Jag upplever att "alla andra" alltid har det rent och undanplockat. Nåväl, det är ju faktiskt så att jag inte tycker att det är det viktigaste här i livet (förrän det går överstyr och jag förbannar våra uteeldarkvällar och cykelturer och sällskapssvängar och gudvetallt) så jag får väl helt enkelt stå mitt kast när det väl är dags för skrubbning.

Lite mysigt samkväm på kvällskvisten med en grannlig nakenfis i samma ålder (Ts då, inte min) och sen ett sista virvlande innan helggästerna kommer från södern. Nu är jag redo. Knäckt, men redo.

Uppdatering: Sovfront

Efter ytterligare en omgång utvuxna horn i pannan och en smula djävlaranamma på det har vi nu fullföljt Sköna Sömn-projektet till förmån för både stora och små i vår familj. En sista bråkig natt fick vi definitivt nog och inte minsta lilla nattdroppe erbjuds vid denna barm mer. Det tog inte länge så sova det lille matvraket mellan 19 och 5 som första matstopp vilket är helt acceptabelt och något jag lätt kan leva med. Nu har vi dessutom mörklagt sovrummet och de senaste nätterna har det sovits ända till 6 och sen somnats om i hela två timmar till. Det är som en dröm!
Trots att jag vet att det är så underbart när man sagt stopp och satt ner storfoten är det minsann en viss kamp innan man kommit till insikt och fått till det där fungerande underbara sovstimmet där man känner sig som en människa med hjärna igen. På sistone har det varit mycket fisk över mig. Andas. Glo. Äta lite. Andas. Glo. Röra sig lite. Sova (med öppna ögon). I bästa fall vakna igen. Simma vilse. Glo. Skönt värre att uppgradera till bara vanligt disträ varelse igen!

En visit på jobbet som varnat om svåra tider gav besked om en finfin lösning med hopp om framtid och nytt trevligt kollegie. Många trevliga jobbkompis i farten och utsikten inför höstens (eventuella) jobbstart känns kul och stimulerande på sidan om barnomsorg!

Ännu en fantastisk lekförmiddag med Ts sötnosvän ger ytterligare förhoppningar om fortsatta kompisframgångar och sköna stunder utan arga föräldravrål i bakgrunden. Lyxigt att bli bjudna på lunch trots att tiden inte riktigt räcker till hungriga mammor som också vill hinna äta mitt emellan fyra små barns olika krav. Allt är kul i sällskapet av andra och tjafset hemma minimeras då sysselsättande lekprojekt avlastar trotsstunderna avsevärt!

Happy days!

Sol i hjärta

Klockan är kväll men jag vill inte gå in. Jag ÄLSKAR det här med ljusa kvällar och hur mycket att göra som helst utomhus. Alltså verkligen ÄLSKAR. Sysslorna tar liksom aldrig slut utan bjuder på mer och mer att göra om man bara går runt lite på gården och man kan pyssla på samtidigt som man får frisk luft i hjärnan (här skulle man kanske kunna dra ett litet skämt om redan befintligt material men icke...). Förutsatt att man inte vill slappa förstås och i stället luta huvudet mot en solvarm stol, blunda lite och lyssna på flugsurr. Nu gör i alla fall vi full dag efter att ha ansat och gjort fint i buskar och vrår, ätit hämtmat i kvällssolen och njutit fullt ut av ledig dag tillsammans. Mer sånt tack!

Bild: Privat

En annan slutsats

I övrigt så älskar T presenter, längtar till sin födelsedag, vill ha kalas NU och "smäller in" allt hon kan hitta i små paket. Smäller. Slår. Likt nog.

Den blomstertid nu kommer

Jag går i dagarna omkring och njuter av lyxen att få vara hemmaförälder. Tänk bara att få betalt för att vara ute och leka med sina barn, eller nåja... titta på när ett av dem leker själv... Hitta på en massa roliga saker med andra sköna hemmaföräldrar i solen och de knoppande trädens skugga. Äta grillat var och varannan dag och därmed slippa det eviga dammsugandet och torkandet efter varje måltid (läs: grisfest). En tidigt hemkommen pappa som just gått på sommartidstider på sitt jobb och är hemma innan middagshetsen. Att faktiskt ha energi kvar på kvällen för att gå ut och fixa lite till efter middagen.

Igår lekte T dessutom med sin mest frekvente - och därmed bäste - lekkompis. De brukar utmana varann på alla plan där den ene (min) är lilla polisen som går omkring och säger "Man får INTE...", grinar eller knycker nåt kärt och skriker MIN! och den andra (andra sköna hemmamammans) på snabba ben knuffas eller knycker nåt kärt och skriker MIN! Så icke fallet igår. Total harmoni och vänskap hela förmiddagen. Massa tillsammanslekar och roliga påhitt. Tills dumma mammorna var tvungna att förstöra och bryta upp för vilstund till tonnerna av ett ekande "leeeeeka meja".

Efteråt kände jag, detta till trots, ett glatt "vilken lyckad dag!" virvla runt i huvudet och hjärtat. Det tar nog på mer än vad man tror att springa efter och säga "ni fåååår inte..." med arg röst. Om man inte visste bättre kunde man kanske dra slutsatsen att det vänt och att de från och med nu kommer att leka så här bra för all framtid. I evighet alltså. Men slutsatser och barn funkar ju som man vet sådär. Jaja, får väl helt enkelt hålla mig kopplad till inläggstiteln och inom mig glädjas åt: "den ljusnande framtid (som) är vår!"