Efter ytterligare en omgång utvuxna horn i pannan och en smula djävlaranamma på det har vi nu fullföljt Sköna Sömn-projektet till förmån för både stora och små i vår familj. En sista bråkig natt fick vi definitivt nog och inte minsta lilla nattdroppe erbjuds vid denna barm mer. Det tog inte länge så sova det lille matvraket mellan 19 och 5 som första matstopp vilket är helt acceptabelt och något jag lätt kan leva med. Nu har vi dessutom mörklagt sovrummet och de senaste nätterna har det sovits ända till 6 och sen somnats om i hela två timmar till. Det är som en dröm!
Trots att jag vet att det är så underbart när man sagt stopp och satt ner storfoten är det minsann en viss kamp innan man kommit till insikt och fått till det där fungerande underbara sovstimmet där man känner sig som en människa med hjärna igen. På sistone har det varit mycket fisk över mig. Andas. Glo. Äta lite. Andas. Glo. Röra sig lite. Sova (med öppna ögon). I bästa fall vakna igen. Simma vilse. Glo. Skönt värre att uppgradera till bara vanligt disträ varelse igen!
En visit på jobbet som varnat om svåra tider gav besked om en finfin lösning med hopp om framtid och nytt trevligt kollegie. Många trevliga jobbkompis i farten och utsikten inför höstens (eventuella) jobbstart känns kul och stimulerande på sidan om barnomsorg!
Ännu en fantastisk lekförmiddag med Ts sötnosvän ger ytterligare förhoppningar om fortsatta kompisframgångar och sköna stunder utan arga föräldravrål i bakgrunden. Lyxigt att bli bjudna på lunch trots att tiden inte riktigt räcker till hungriga mammor som också vill hinna äta mitt emellan fyra små barns olika krav. Allt är kul i sällskapet av andra och tjafset hemma minimeras då sysselsättande lekprojekt avlastar trotsstunderna avsevärt!
Happy days!
2 kommentarer:
JAg hann inte byta många ord med dig, men om jag hört ryktet rätt så kanske vi samsas om samma själar till hösten? Hoppas hoppas. Det skulle kännas otroligt roligt.
Så duktiga och ihärdiga ni har varit med nattmålet. Och så skönt att man får belöningen som kommer efteråt. Ofta tänker man ju på varför man inte försökte tidigare. Hejja hejja.
Ryktet verkar stämma... Inget är bestämt än men det verkar lovande. Det känns jättekul på alla sätt och vis - från 0% till 100 i en handvändning, helt ok! Inte för att jag ska jobba 100 nu till hösten men det kommer ju en morgondag! Kul i alla fall att få dig som underskön kollega!!!
Belöning är sweeeeet! Och som sagt: varför gjorde vi inte det här tidigare?? (Men då hade jag nog säkert inte varit redo mentalt...)
Lycka till med slutet och så ses vi hos AnnaPanna på dagen då alla springer ut! Tjo long så länge!
*C
Skicka en kommentar