När vi var i Umeå för ett par veckor sen så ramlade T rejält med pannan först i asfalten och fick en gigantisk bula. Sen dess har hon sett lite sned ut med skiftningar i blått, gult och grönt och hon har roat sig dagligen med att kolla in vad som är dagens färg. Nu syns inte bulan längre och hon undrar var den kan ha tagit vägen i följande morgonsöta dialog:
- Varsä bulan mamma?
- Den är borta nu. Den har nog äntligen försvunnit.
- Men varsä den?
- Jamen, bulor försvinner efter ett tag. Då är de ingenstans.
- Men vars trooor du? Kanske i Lule, kanske på jobbe?
- Haha. Jaa, kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar