Fredagsmysigt tips

Vi äter ofta smoothie till fredagsmys men i veckan läste jag tips om snabb mangoglass i Buffé och tänkte testa det som omväxling. Grymt snabbt och helt fantastiskt gott!
Köp frusen mango i bitar och en vaniljkesella. Gå hem. Stoppa i mixern. Mixa och servera med färsk mango och hallon. Häll eventuellt i lite vaniljyoghurt om glassen behövs "spädas ut". Hur gott som helst och inget hyperaktiverande socker i barnen innan läggdags. Tokgott!

Waterworld

En nattlig krasch. 150 liter vatten i pannrummet och en, inte så stilla, undran om allt ändå kanske möjligtvis fungerar som det ska.
Vattenberedaren bestämde sig för att släppa från väggen i natt, landade på anslutande rör och nu håller vi alla tummar i världen för att vi ska slippa köpa nytt sånt där skittråkigt. Gör det ni också, vetja!

Ny dag, nya kubikmeter

Så kom då ytterligare en dag med erbjudande om tung och svettig skottning. Jag kan inte annat än att fundera på hur vår gård kommer att se ut i mars om inte snön slutar att falla decimetervis snart. Fint, men svårt att göra av med. Får väl se det från den ljusa tiden och öva mig på att använda mitt nya objektiv för att föreviga istiden.

Kidnapparmamman

Ni vet i torsdags, när jag skrev om den fantastiska turen till stora affären och de mångna barnautbrotten, då glömde jag att skriva om att jag nog mest troligt dragit på mig en misshandelsanmälan från kringströvande handlare. För då, när vi gick ut med vagnen och livet var som värst för vår storasyster för att hon inte fick vatten på rätt sätt så trumfade hon med sitt bästa vid påstigning. Hon själv satt i bilen, jag försökte ta på henne bältet men det gick sådär då hon var en arg fjäder som försökte kasta sig ur bilen för att få vatten / inte följa med hem eller vad det nu kan ha varit. Jag försökte lyfta in en påse varor i baksätet över henne då hon skriker:
"AAAJ mamma! Sådär gör man inte! Man knuffas inte!" och sen kom det som jag kan skratta åt nu men som jag just då såg som föga komiskt:
"HJÄÄÄÄLP! Kan inte någon hjääälpa mig!?" med drama och panik i rösten.

"HJÄÄÄÄLP! Kan inte någon hjääälpa mig!?" Detta upprepades från att jag äntligen fått in henne i bilen och sen, med hennes ansikte och händer tätt emot rutan, över hela parkeringen och ut på den stora vägen. "HJÄÄÄÄLP! Kan inte någon hjääälpa mig!?"

Eeeh? Var lär man sig sånt när man är 4 år? Trycka på svaga vuxenpunkter, 15hp? Nu efteråt skrattar jag åt händelsen men undrar var våra konflikter kommer att leda oss härnäst. Själv tippar jag någon psykiatrisk klinik eller fängelse. För mig alltså. Fina, dramatiska, stora, arga, smarta tjejen - hon blir säkert politiker.

Hajba, hajba.

Från att, mer eller mindre, ha satt det här med aja-baja (baja-baja) så har vår lillebror nu övergått till den betydligt mer festliga varianten hajba-hajba. Han surrar oss halvt sårörade och får oss alla att skratta med sina roliga ord och påståenden. På dagis "klagar" de just nu på att matron försvann när han hittade sin pratlust, den försvinner liksom inte för en enda vaken minut sen sekunden den dök upp i våra liv. På gott och på ont. ;)
Hörde just inifrån toaletten: "Näe vovven, inte så. M bajsar. Stanna där. Ligga golvet. Hajba, hajba."

Jag hade tidigare idag önskat att hajba, hajba hade varit nog för att lugna den smått hysteriska flicka jag fick med mig på veckohandling. Vill ha det, vill ha det, får inte, UÄÄÄÄÄÄ. Dumma mamma. Vill ha nötter. Ok, en sort, några. NEEEEEEJ. Inte den. UÄÄÄÄÄÄ. DUmmaste mamman i världen. UÄÄÄÄÄÄÄÄÄ. Panikgråt och evigt nej. Törstig, vill ha vatten. Nej, inte ur den muggen. UÄÄÄÄÄÄ.
Halva den stora affären stannade upp och tittade medlidsamt på oss (henne eller mig, jag vet inte?) med ett snett litet leende. Svett och ont i huvet. Alldeles för arg. Helst i bilen där skrikandet och alla arga, elaka ord aldrig slutade. Slutade som vanligt i ångestfyllda tårar från hennes sida och "Förlåt, förlåt, du ÄR snäll, du är inte världens dummaste, jag älskar dig". Kanske inte världssmartast att ta två dagiströtta barn på veckohandling en torsdag eftermiddag kl.15 men det passade så bra efter våra läkarbesök och jag trodde vi skulle fixa det galant efter senaste tidens lugna gata.

Önskade också att orden haft effekt igår eftermiddag, i andra sammanhang, då frustrationen och förmågan att nå och förstå varann kändes total. Känns som att driva saker mot en stenvägg och tappa all energi, gång på gång. Hajba, hajba.

Hormonell - vem, jag?

Jag vet inte vad det är med mig (och nej, jag är INTE gravid) men mina tårkanaler öppnar sig visst fler gånger per dag än vad någon trodde vara möjligt. Bara ikväll grinade jag först i hyfsat icke-sorgliga Inception, sedan i UNICEF reklamen som konstaterat att ALLA barn ska få finnas och så nu igen då jag tänker på den reklamen. Det rinner till varje gång någon har varit minsta lilla snäll eller fin mot någon annan, när någon far illa eller vid blotta tanken på att någon någonstans eventuellt far illa någon gång. Jag bölade i veckan till animerade Up och hade jag inte haft videokameran som skydd på barnens luciafirande hade jag snyftat än. När jag såg Svinalängorna i onsdags kom det så mycket att behån blev blöt (tårarna rann alltså, helt sexigt, ner utefter hakan och droppade ner i urringningen och fejkade badstatus på mina underkläder).
Jag köper väl att jag är så här litegrann då jag börjar vänja mig vid att alla mina känslor alltid kommer hundra procent påslagna men (vid min Gud!) det här känns inte normalt.
Frågan blir alltså: hur slår man av hormonerna, eller vad det nu är som gör att jag är en sån grinmaskin? Finns det tips för sånt? Typ bita sig tills man blöder i kinden och tänka på krig eller koncentrationsläger. Risken är väl då bara att jag gråter lite mer.

Liten nej-sägare blir stor

I jul har det hänt några stora, bra grejer på lillebrorsfronten. Nummer ett: han är torr. Vi behöver således inte köpa dyra, miljöovänliga blöjor mer utan kan lugnt vila i det faktum att vi nu har noll stycken blöjbarn. Känns som ren och skär lyx att båda våra barn bestämt sig för att rata blöjan från 2 års ålder och ägna sig åt annat (som att skrika nej till sina föräldrar, vilket bägge gillar skarpt). Mäkta imponerande faktiskt då han generellt under jullovet sovit mellan 20-10 och ändå lyckats hålla tätt på natten.

Nu har han dessutom insett att man kan kalla sig själv för Jag. Lite tråkigt kanske då han varit bedårande gölli när han benämnt sig själv med ditt namn med N i stället för L i hela den här kan själv-grejen som nu pågår.

"N s/hälv. Inte hämpa!" = Hjälp mig inte jag fixar det här.
"Topp. Tanna hemma! Inte föja N. (Joo mamma, föja.)" = Följ inte med mig, jag gör det här (men blir lite mammasjuk och ändrar mig i sista stund).
"Där var den! N bäla." = Åh, den där som jag sökt så länge, nu är den min och ingen annans.
"NÄE MAMMA! N!!!" = Fattar du trögt, jag sa ju att jag skulle göra det själv!

Annat vanligt förekommande:
blam = barnprogram, blAn = banan, inte, gummi = tuggummi, balett = tablett, gogi = godis, glass. Bara bra och fina nyttigheter alltså.

Annat karaktäriserande är det sursura ansiktet som rynkas ihop vid minsta motgång och gör honom oemotståndligt söt men arg om man skrattar "Inte klatta, N aj!" och att han vill vara vaken (= naken) all sin vakna tid. Vårt finaste lilltroll.

Rå fisk

Uppvärmning med jobb stod på dagens att-göra-lista och det kändes helt ok. Var först 100% ofokuserad men fick till en hel del till slut i alla fall, halvtidsvilade med sushilunch och shopping light och sen var jag på topp igen. Kändes som en bra smörjning innan kvällens surströmmingsmiddag och sedan såklart den sedvanliga fredagskraschen.
Så nu sitter jag här, med skottad gård i ett tomtefritt hus och siktar på att kunna alla frågor i På Spåret med en hel helg kvar att suga på.

Mycket vill ha mer.

Laddar för workety-work genom att städa källaren. Hoppas det funkar för jag vill egentligen vara ledig myyyycket längre, att vara två vuxna hemma i två hela veckor är som jordgubbar i juli!

76.75

Som ett försök till nystart efter helgernas alla matfester satsade jag på ett spinningmaraton idag. Tre timmar på cykeln och nästan åtta mil. Det var ungefär så mycket jag orkade den här dagen. Nu har jag huvudvärk och är bjuden på fest. Smart drag det där med nystartstänkandet.