Nu sitter jag här, lillfia sover förmiddag och jag passar hetsande på att förbereda helgen. Det är nämligen så att imorgon lördag kommer en livs levande arkitekt slash byggnadsingenjör till oss i vårat lilla hus. Vi har insett att vi behöver proffshjälp för att få nån ordning på det här med den ändrade planlösningen och eventuell utbyggnationslösning. Vi kör bara fast i våra förslag och det som verkar toppensupersmart ena dagen verkar som ren och rosa idioti nästa. Så nu har vi kommit till steg 2 i problemlösningsstrategin: inse dina egna brister och ta in nån som faktiskt kan det dom håller på med. Typ hur man tar hänsyn till att vi bor i ett äldre hus och hur man gör för att bevara utseende och känsla trots att man gör nytt och sånt. Men framför allt: hur vi kan få ett bättre fungerande kök för just nu svär vi långa ramsor varje gång vi lagar mat. Inga arbets- eller avställningsytor överhuvudtaget. Svinäckligt med klinkers som bänkskiva där fogarna ser ut som maskfödan Gud glömde i en ruttnande komposthög. Mörkt och tråkigt. Fult.
Det är alltså inte utan att det pirrar lite i maggropen. Jag som i dagarna har längtat tillbaka till nyförälskelseperioden med mannen (men han säger att det är för sent - vi är visst redan efterförälskade...). Föga anade jag att en stundande arkitekt slash byggnadsingenjör skulle ha samma effekt...
Så nu firar jag med Manu Chaos nya på hög volym och rumpskak på stolen, sammanställning av husbilder i Photoshop, nybakat bröd och nykokat kaffe. Förälskelse 100%.
3 kommentarer:
Du och dina underbara formuleringar! :-) Efterförälskelse är inte så dumt det heller, tycker jag. Fortfarande kommer det ju lite fjärilar i magen med jämna mellanrum, bara inte så intensivt och ödeläggande. Vet inte om jag klarat av att vara nyförälskad ständigt och jämt... Hjärnan får en flipp som heter duga. ;-)
Jag har utmanat dig på min sida, kolla under senaste nytt. Jag är nyfiken på dig och skulle gärna vilja veta lite mer... Om du vill och orkar, vill säga.
*rodnar glatt* Jag och mina underbara formuleringar? Inte visste jag att de skilde sig från någon annan toks...
Och visst håller jag med. Efterförälskelse är supertoppen! Men ibland längtar jag tillbaka till när man funderade och lärde känna och trevade och svävade på små moln och missförstod varann och redde ut och allt slutade alltid i vild passion. För visst är jag hjärtförstorande kär fortfarande men aldrig att jag vill hoppa i säng bara för att vi tjafsat om disken längre. Haha. Annars har nog alla stadier sin tjusning. Kaninfasen är i alla fall över för alltid... ;-D
Jag ska såklart gladeligen anta din utmaning. Men jag måste tänka lite. Safta ut några användbara lära-känna-fakta om Frk C. Återkommer!
(För övrigt häftigt att du just hade kommenterat när jag tänkte att det var ALLDELES för länge sen jag lämnade några spår inne hos dig...)
ja, det var alldeles för länge sen jag skrev något till dig också. Men jag läser... ganska ofta. Höll på att sätta i halsen när jag läste att du funderat på att ge upp bloggandet - så går det när jag inte kollar in här varje dag! Nu måste jag hålla efter dig igen! ;-)
Trevlig helg!
Skicka en kommentar