Späckat OS-schema, skippad träning och fin sockerfest efter heldag i pulkbacken. I dag med en glad, nöjd och inte ett dugg gnällig treåring som medföljare. Hon var den av alla barnen som hade humöret på topp och ville inte alls åka hem när övriga gav upp. Vi fortsatte att mysa på, gick runt och åkte lite på rumpan i backarna, något annat är fortfarande för spännande. Skönt att prata (och bli pratad med!) med vanlig röst en hel dag, vet inte när sist det hände... Jag tänker nu att denna dagen från och med nu kommer att vara Dagen Då Trotsen Vände och Försvann. Det vore fint, lagom till semla och jaktstart i skidskytte.
(Lilleman fortsätter vara risig i magen. Så pass att jag fick skjutsa hem honom från, i vanliga fall, högt älskad utelekardag till sjuke fadern i hemmet. När ska det gå över egentligen, 2-3 veckor med 4-5 blöjor per dag. Tur att här hinkas vatten i parti och minut, ingen risk för uttorkning.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar