Småkompiskalas och fantastiskt väder. Känns som att våren börjar spritta i ådrorna. (Därav den extrema tröttheten?) Mycket pulka, varm choklad och lek i snön just nu. Tiden räcker inte till som vanligt. Vänner, familj, träning, kul, jobb och studier har svårt att samsas. Första momentet på nya kursen missades i fredags och nu känns det som "hur tusan ska jag hinna det då?" trots att jag så gärna vill!
Storasyster leker rollekar som aldrig förr och testar minst lika mycket; tid, ork och energi förbrukas snabbt under de förutsättningarna trots att hon är ljuvaste ljuvlig mellan varven. "Ääälskade mamma, skulle du kunna hjälpa mig med det här?" "Det gööör ingenting." Lillebror är risig i magen och gnäller lite mer än vanligt, stormar fram i behov av tillsyn och är fortfarande lika mammatokig. Vill gärna vara nära, ännu hellre i famnen. Mysigt men kostar sitt det också. Alla delar fina, bra och kul men med solen uppe över trädtopparna igen känns det som att mer ledighet och timmar på dygnet skulle sitta fint. Tick-tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar