Åh så sagolikt att vakna en så här dag! Hösten riktigt ropade på oss där ute och dagens promenad blev lång och lätt. Två timmar vandrade vi i den vildaste terräng vi kunde hitta (och som barnvagnen tillät), dvs någorlunda bred grusväg respektive skogsstig. Både jag och lilla snuttan njöt av allt det fina och jag måste nog tillstå att jag är en riktig höstmänniska. Jag älskar det kalla och klara och alla de fina färger som börjar krypa fram så sakteliga i alla buskar och snår. Varma koftor och värmande ljus och brasor. Stora koppar té och skorpor framför mysiga tv-serier. Kalla händer i älskade händer. Mormorsstickade vantar och mössor. Långt bortom solhetsen och evigt hot om svettiga tröjor. SE bara så höstigt fint och mysigt vi hade det på morgonkvisten!
Foto: PrivatFör övrigt så kan jag meddela att jag kommer att hålla bloggen vid liv efter lite noga genomtänkande under gårdagskvällen och natten. Jag VILL ju faktiskt komma ihåg alla dessa små detaljer som just nu är livet. Dessutom älskar jag "gemenskapen" och alla intressanta bloggskuggor out there. Jag blir alltså kvar.
Foto: Privat
6 kommentarer:
Ett bra beslut : )
Jag är inne minst en gång om dan för att nyfiket kolla om du lagt upp nåt nytt. Vi ses på fredag! Kram, Lisa
Oj. Vet inte om jag missat något nu men vad är det på fredag?
Jag hade förvisso tänkt att vi skulle komma och hälsa på dig i helgen men det kunde ju inte du veta redan innan jag ringt... hmm... *tänker febrilt* är det nåt jag borde känna till men missat som vanligt månntro?
Jamen dåså! Jag visste väl att du skulle komma fram till rätt beslut till slut. Kram!
Tjoho! =)
Tack gode Gud!!!
Soffan: Rätt beslut. Vi får väl se vad du säger när jobbet börjar om. Det är då gojan sätter igång att prata allvar... ;-)
Syster Salt: Visste inte ens att du läste.. men tjohoo tillbaka för att du också skriver!
Åsa: Det var väl att ta i.. ;-D Låter nästan som att Jesus just hittat tillbaka till sina lärjungar *gapskratt* men tack ändå!! :-)
Skicka en kommentar