lördag 27 september 2008

Ett livstecken från frostiga nejder

Det förvånar mig att så många fortfarande orkar kika in när jag är så helt, absolut, katastrofalt värdelös på att uppdatera. Mest tror jag att det beror på att jag ställt in datorn i sovrummet. Det har definitivt haft önskad effekt på ett minskat surfande för det är så innih*vetti kallt här inne så man fryser både häck, fötter och fingrar av sig i ett huj. Sen är jag dessutom mitt inne i funderingar om att eventuellt börja om från början nån annanstans för att kanske kunna vara lite anonym igen. Det verkar svårt i dagsläget. Det här med avreagerande dagbokstankar är på så vis svårgenomförda här. Vi får väl se hur vinden sig vänder.

Kanske den kickande nummer två tar upp all min tid och jag behöver inte bekymra mig om vilket som av dessa stora livsfrågor. Just nu lever h*n rövare allt som oftast och liknar definitivt sin storasyster i aktivitetsgrad! Fullt upp med två springisar och datorn blir ett dammigt minne blott!? Tiden går dock så fort, så fort och jag hänger inte med på varken veckor eller om jag måste fixa nåt innan födseln eller så. Helt plötsligt är det visst bara 2,5 månad kvar och jag undrar som vanligt vart tiden tog vägen. Alla dessa tankar om att tiden går så fort. Jag gör verkligen skäl för mina grånande tinningar och livlösa hängande hudreserver!

Palt imorrn. Veckans grej. Efter risröjandet då förstås.
Tankar till och på alla.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Vad roligt att du är tillbaka, du har varit saknad!

kram
Kajsa

Nybliven sa...

Och jag, jag saknar fortfarande din röst i natten. Where are you?