M blev lite rädd för tomten och gömde sig hos farmor. Tomten fick se Ms nya låtsas-bajskorv och undrade om någon bajsat på golvet. M svarar sanningsenligt att det "bara kom lite prutt i kalsongen".
Sammanfattningsvis en fantastisk julafton alltså. :)
tisdag 25 december 2012
fredag 21 december 2012
Say - what?
Vi har inga husdjur. Mannen är allergisk och trots att T någon gång har yttrat orden att vi ju kan ha en katt när pappan dör så har vi övriga i familjen inte tänkt tanken på att ha något lurvigt är hemma. Döm då av min förvåning då jag hörde bebben vakna och knorra på lite i sin säng och jag kärleksfullt frågar fyraåringen:
- Men! Vem är det som knorrar tror du?
och han blixtsnabbt replikerar:
-Ts marsvin!
Är det något mina barn har glömt att berätta eller har den unge mannen bara mycket livlig fantasi månne?
- Men! Vem är det som knorrar tror du?
och han blixtsnabbt replikerar:
-Ts marsvin!
Är det något mina barn har glömt att berätta eller har den unge mannen bara mycket livlig fantasi månne?
söndag 16 december 2012
Alfabetsträning
Jag och fyraåringen läser ABC-bok i soffan på eftermiddagen. Vi kommer till M. Han brukar ofta gå omkring och säga M som i Mamma så jag säger:
- M som i Mmmma...
Ingen respons.
- Som i nån som sitter bredvid dig i soffan.
- En drake!
Ridå.
- M som i Mmmma...
Ingen respons.
- Som i nån som sitter bredvid dig i soffan.
- En drake!
Ridå.
fredag 14 december 2012
Fyraåringen
M har fyllt fyra år. Kan alfabetet och skriva bokstäver upp och ner fantasifullt utspridda på pappret och kan säga R men föredrar fortfarande L. Dataintresset finns kvar men har lugnat ner sig en smula och roligast är fortfarande att leka med storasyster eller att sitta och pyssla för sig själv eller med andra. Han är känslig och blir väldigt förorättad om någon gör något dumt mot honom men är en riktigt retsticka och kan reta igång konflikter också; det är värre med att hantera dem när de går överstyr.
Just nu upplever han ofta rädsla; vill inte gå själv till sitt själv eller toaletten om den är släckt, vill inte leka ute om ingen är med honom trots att han älskar att stöka på för sig själv när man väl följer med ut och går något på annat håll. Älskar att virvla runt i snön och har gjort en pulkabacke dit han gärna går själv eller med andra. Går glatt 2 km med mig varje dag och hämtar T på skolan.
Har börjat trotsa friskt men går oftast att avleda. De största konflikterna kommer när ytterkläderna ska på, när händerna ska tvättas eller när man inte får se på tv/spela dator förrän klockan är sex. Surar ihop och skriker "nu är jag arg på dig mamma" när han inte får som han vill men köper oftast ett nej.
Tar ofta till gråt som vapen för att visa att T varit dum eller om någon slagit honom minsta lilla men det är sällan "nödvändigt" utan mest en dålig ovana. Svårt det där i den ständiga humörscirkeln hoss alla i familjen/vännerna där alla spelar en roll som är svår att kliva ur.
Skrattar högt, mycket och väldigt smittsamt till storasysters förtret då han alltid avslöjar att de ligger och tystbusar i våningssängen om kvällarna med sitt höga, kvittrande garv när de egentligen ska sova.
Somnar till ljudbok och vaknar på en sekund när någon kliver upp på morgonen trots att han ofta skulle behöva sova lite mer.
Älskar att mysa och busa men måste känna de han busar med väl för att tycka att det är kul. Detsamma gäller för nya samtalspartners, han måste ha träffat folk flera gånger för att vilja prata och svara på tilltal men sen bubblar det lätt över av viljan att kommunicera och berätta saker.
Världens finaste helt enkelt!
Just nu upplever han ofta rädsla; vill inte gå själv till sitt själv eller toaletten om den är släckt, vill inte leka ute om ingen är med honom trots att han älskar att stöka på för sig själv när man väl följer med ut och går något på annat håll. Älskar att virvla runt i snön och har gjort en pulkabacke dit han gärna går själv eller med andra. Går glatt 2 km med mig varje dag och hämtar T på skolan.
Har börjat trotsa friskt men går oftast att avleda. De största konflikterna kommer när ytterkläderna ska på, när händerna ska tvättas eller när man inte får se på tv/spela dator förrän klockan är sex. Surar ihop och skriker "nu är jag arg på dig mamma" när han inte får som han vill men köper oftast ett nej.
Tar ofta till gråt som vapen för att visa att T varit dum eller om någon slagit honom minsta lilla men det är sällan "nödvändigt" utan mest en dålig ovana. Svårt det där i den ständiga humörscirkeln hoss alla i familjen/vännerna där alla spelar en roll som är svår att kliva ur.
Skrattar högt, mycket och väldigt smittsamt till storasysters förtret då han alltid avslöjar att de ligger och tystbusar i våningssängen om kvällarna med sitt höga, kvittrande garv när de egentligen ska sova.
Somnar till ljudbok och vaknar på en sekund när någon kliver upp på morgonen trots att han ofta skulle behöva sova lite mer.
Älskar att mysa och busa men måste känna de han busar med väl för att tycka att det är kul. Detsamma gäller för nya samtalspartners, han måste ha träffat folk flera gånger för att vilja prata och svara på tilltal men sen bubblar det lätt över av viljan att kommunicera och berätta saker.
Världens finaste helt enkelt!
Tvåmånadersplutten
Nu har vi lärt känna varann i två månader och är, precis som med de övriga två, lika överväldigande bebisförälskade som tidigare.
Lillprutten pratar, följer med blicken och ler det mest smittsamma leende ända sen den femte veckan i hans liv. Han är ivrigt uppvaktad av sina storsyskon som vill pussa, krama och ha honom liggande i knät i soffan så fort han är vaken. Det känns särskilt fantastiskt att se den översvämmande kärlek som drabbat våra äldre barn när de är med sin nya lillebror. De är så snälla och fina med honom och stryker ömt hans kind även när de just nitat varann i sann syskonirritationsanda.
Ibland är det lite körigt i magen vilket gör att nätterna känns lite som en tröttdimma då han helst somnar på min arm och vill ligga så ända tills det är dags för första nattamningen, sen går det att lägga ner honom bredvid sig i sängen. Vissa nätter sover han oroligt och vaknar ofta och gnällgråter, vissa sover han helt ok men äter gärna var 2-3:e timme. Än så länge går det bra men med tanke på att vikten ökar stadigt tänker (hoppas) jag att det snart går över och att vi kanske får andningshål på 4 timmar i stöten. Själv sover jag mycket bättre än tidigare mellan amningstillfällena så energin är inte alls helt slut dagtid. Kanske också för att pappan tar vissa nätter samt skjutsar till skolan (och vid enstaka tillfällen förskolans 15-timmarsplats) och jag får ligga kvar när det behövs.
Livet är roligt hektiskt. Med fem nära, föräldralediga vänner och ett par deltidare finns det alltid sällskap och massa hitta-på under dagarna. Två månader har aldrig gått så fort; mycket kaffe och lekande barn i drivor speedar visst upp tidskonsumtionen.
Jag är så tacksam. Och lycklig. Lycklig och tacksam. Underbara barn!
Lillprutten pratar, följer med blicken och ler det mest smittsamma leende ända sen den femte veckan i hans liv. Han är ivrigt uppvaktad av sina storsyskon som vill pussa, krama och ha honom liggande i knät i soffan så fort han är vaken. Det känns särskilt fantastiskt att se den översvämmande kärlek som drabbat våra äldre barn när de är med sin nya lillebror. De är så snälla och fina med honom och stryker ömt hans kind även när de just nitat varann i sann syskonirritationsanda.
Ibland är det lite körigt i magen vilket gör att nätterna känns lite som en tröttdimma då han helst somnar på min arm och vill ligga så ända tills det är dags för första nattamningen, sen går det att lägga ner honom bredvid sig i sängen. Vissa nätter sover han oroligt och vaknar ofta och gnällgråter, vissa sover han helt ok men äter gärna var 2-3:e timme. Än så länge går det bra men med tanke på att vikten ökar stadigt tänker (hoppas) jag att det snart går över och att vi kanske får andningshål på 4 timmar i stöten. Själv sover jag mycket bättre än tidigare mellan amningstillfällena så energin är inte alls helt slut dagtid. Kanske också för att pappan tar vissa nätter samt skjutsar till skolan (och vid enstaka tillfällen förskolans 15-timmarsplats) och jag får ligga kvar när det behövs.
Livet är roligt hektiskt. Med fem nära, föräldralediga vänner och ett par deltidare finns det alltid sällskap och massa hitta-på under dagarna. Två månader har aldrig gått så fort; mycket kaffe och lekande barn i drivor speedar visst upp tidskonsumtionen.
Jag är så tacksam. Och lycklig. Lycklig och tacksam. Underbara barn!
Hört inifrån en pysseltjejs rum
Någon sitter vid sitt skrivbord och klipper i ett sånt där ark med klippdockor. Denna någons mamma lagar mat i köket och hör plötsligt ett mycket argt utrop från Någon (som vanligtvis bara svär när hen testar sina föräldrars gränser):
- Djävla dockdjävel.
Paus.
- Fy faaaan.
På behörigt avstånd skrattar mamman för sig själv och känner väl igen sitt eget tålamod i den unga pysslerskan.
- Djävla dockdjävel.
Paus.
- Fy faaaan.
På behörigt avstånd skrattar mamman för sig själv och känner väl igen sitt eget tålamod i den unga pysslerskan.
söndag 2 december 2012
Den här gör mig glad!
söndag 7 oktober 2012
Födelsedagsprinsessan
Jag fick en bra idé i ett samtal med en bekant i somras på Ts första fotbollscup. De hade frågat sina barn om de hellre ville ha en familjedag där de fick bestämma aktiviteter på sin födelsedag i stället för kalas. Båda två nappade på idén och succén var ett faktum. Alltså, tänkte jag, det vore ju nåt för en höggravid som känt sig lagom sugen på att anordna kalas (mitt i all orörlighet och en konstant känsla av överfull magsäck). Vår nästan sexåring tyckte också om tanken på att få styra och ställa över sin dag och lämnade obekymrad kompiskalaset åt sitt öde.
Så i går var det dags. Vi började med långfrukost; bakade scones, drack nypressad apelsinjuice, té och lyxade med dyr yoghurt och massa bär. Alla var glada utom M som gärna också ville fylla år just samma dag och få bestämma lite han också. Vi packade badväskorna ock åkte till äventyrsbadet där vi swischade omkring i rutschkanorna i tre timmar innan vi blev lunchhungriga och styrde mot Max - jubilarens självklara val.
Sen fick hon välja hyrfilm och plocka godis och så landade vi hemma i nya, fina soffan och njöt av det tillsammans, smått utslagna efter badet. Mjölmatens drottning var dock tvungen att få in en mjölrätt dagen till ära och ganska sent på kvällen fick pappan ställa sig och steka plättar. Vid det laget var alla ganska fullproppade och trötta så det blev bara ett par stycken, en kort kvällspromenad med paraply i det evigt hällande regnet och sen krypa till kojs med långsaga.
Mycket, mycket fin dag med rekordfå bråk och skrik där vi alla var mycket nöjda över att ha fått njuta av varandras sällskap en hel dag. Det krävs inte mycket men kändes nog ändå lite lyxigt att som sexåring ha sett till att allt det blev av!
Veckans tips är det nog ändå. Familjedag i stället för kalas. M har redan börjat planera sin dag...
Så i går var det dags. Vi började med långfrukost; bakade scones, drack nypressad apelsinjuice, té och lyxade med dyr yoghurt och massa bär. Alla var glada utom M som gärna också ville fylla år just samma dag och få bestämma lite han också. Vi packade badväskorna ock åkte till äventyrsbadet där vi swischade omkring i rutschkanorna i tre timmar innan vi blev lunchhungriga och styrde mot Max - jubilarens självklara val.
Sen fick hon välja hyrfilm och plocka godis och så landade vi hemma i nya, fina soffan och njöt av det tillsammans, smått utslagna efter badet. Mjölmatens drottning var dock tvungen att få in en mjölrätt dagen till ära och ganska sent på kvällen fick pappan ställa sig och steka plättar. Vid det laget var alla ganska fullproppade och trötta så det blev bara ett par stycken, en kort kvällspromenad med paraply i det evigt hällande regnet och sen krypa till kojs med långsaga.
Mycket, mycket fin dag med rekordfå bråk och skrik där vi alla var mycket nöjda över att ha fått njuta av varandras sällskap en hel dag. Det krävs inte mycket men kändes nog ändå lite lyxigt att som sexåring ha sett till att allt det blev av!
Veckans tips är det nog ändå. Familjedag i stället för kalas. M har redan börjat planera sin dag...
onsdag 19 september 2012
Rullande RRRR
Lillebror har lärt sig att säga R men har lite svårt att få till det på alla ställen i orden. Han är så söt att vi andra i familjen dör när han försöker få till det! Härmar blir lätt till häRRRRmall och initiala R blir väldigt tydligt uttalade RRRRRallybil. Ibland övergeneraliserar han hejvilt så att också de bokstäver som SKA vara L blir R; exempelvis skaR i stället för för skal.
Två barn som blivit så stora på så kort tid. Jag undrar hur det blir om några veckor när den nya kommer ut. De blir väl som ett par tonåringar à modell mindre i ett nafs. Barnen som just nu kör ramsan "Godnatt hjärtablommamamma! Jag älskar dig mest!" varje kväll när de ska sova. Det ska jag minsann påminna dem om när de blir tonåringar på riktigt.
Långt förbi godnatt nu för den här sprängfyllda mamman så sov gott till mig. Må nattvändningarna bli få och lungorna stora.
Två barn som blivit så stora på så kort tid. Jag undrar hur det blir om några veckor när den nya kommer ut. De blir väl som ett par tonåringar à modell mindre i ett nafs. Barnen som just nu kör ramsan "Godnatt hjärtablommamamma! Jag älskar dig mest!" varje kväll när de ska sova. Det ska jag minsann påminna dem om när de blir tonåringar på riktigt.
Långt förbi godnatt nu för den här sprängfyllda mamman så sov gott till mig. Må nattvändningarna bli få och lungorna stora.
tisdag 11 september 2012
Great deal?
I går sade alternativt gjorde jag något som i 6-åringens ögon ansågs provokativt och oerhört korkat (jag minns inte vad och säkerligen inte hon heller). Gissningsvis var hon redan för trött och orkade inte hålla uppe skenet av beskedlig social individ längre. Hon funderar en stund på ett riktigt hårt straff och kommer fram till:
- När jag blir stor ska jag jobba i affär och då ska du få betala de dyraste priserna!
- Oj, jaha, hur mycket ska jag betala då?
- 700.000 kronor!
- Och vad får jag för det?
- 100 kronor.
Det här med att gå i skola och så hemskt gärna vilja kvällsaktivera sig trots att man inte riktigt orkar är väldigt jobbigt när man är sex år. I övrigt har vi fått en tjej som nog börjar landa lite i sin person och är betydligt mer harmonisk och tillfreds trots vissa gnistsprak då och då.
Nu längtar vi till fredagsmys och familjeplask. Och såklart till att magen faller ner lite och slutar att dra sig samman hela tiden så att jag kan andas igen.
- När jag blir stor ska jag jobba i affär och då ska du få betala de dyraste priserna!
- Oj, jaha, hur mycket ska jag betala då?
- 700.000 kronor!
- Och vad får jag för det?
- 100 kronor.
Det här med att gå i skola och så hemskt gärna vilja kvällsaktivera sig trots att man inte riktigt orkar är väldigt jobbigt när man är sex år. I övrigt har vi fått en tjej som nog börjar landa lite i sin person och är betydligt mer harmonisk och tillfreds trots vissa gnistsprak då och då.
Nu längtar vi till fredagsmys och familjeplask. Och såklart till att magen faller ner lite och slutar att dra sig samman hela tiden så att jag kan andas igen.
tisdag 28 augusti 2012
Oh my.
Tiden går visst. En slitig sommar har på något viss abrupt övergått i höst. Gravidkrämpor, sjukdom och ändlös renovering blev årets semestersymboler. Mycket skönt att det är gjort och att vi nu har värme utan stora, sådär-fungerande element men bläch så less vi varit under detta projekt!
Snickare får titta på nästa del av färdigställandet medan vi drömmer om en utlandsresa och lägger pengarna på resekontot och familjegemenskap framöver.
Stortjejen har börjat skolan och är så stolt att hon nästan spricker. Mycket spänning och lära-känna-situationer gör att hon är ganska arg här hemma men det går mycket bättre nu när vi inte ständigt står i sågspån upp till fotknölarna. Jag önskar henne just nu en nedtrappning av hormonpåverkan så att hon kan få känna sig lite tillfreds en stund och slippa all sin ilska som hon kämpar hårt med att lägga åt sidan, med högst varierande resultat. Fotbollssäsongen är över och avslutades i helgen med en liten fotbollscup där vi nog träffade på alla vi känner i lilla staden. Krogen har således blivit högst sekundär när det gäller att träffa kändisar; i detta skede av livet är det visst diverse barnaktiviteter som gäller.
Lillebror är ganska harmonisk om än något treårsbestämd i perioder och gillar att berätta vad som hänt. "Se-en när jag tläffal T så ska jag säga...", "Jag vill linga till molfal..." och "Mamma! ...aaatt... " är vanliga just nu och i morse när jag lämnade på förskolan ville han ha ett litet samtal innan jag for där han berättade att han skulle pyssla fina saker till mig och pappan idag. Han har lärt sig att säga R men har fortfarande svårt att tillämpa den kunskapen i löpande prat. Initiala R är lättare annars blir det lätt "RRRR-tlampa"! Han skulle kunna äta palt varje dag och längtar mycket efter "sin bebis - Hulken".
Själv går jag ur en mycket intensiv jobbperiod, har precis (i v.32) fått graviditetshepatos för tredje gången gillt och längtar efter att få sova gott och att slippa vara konstant arg på jobbet. Snart blir jag min egen chef för att slippa all frustration som finns inbyggd i upprivna beslut och ständig glömska.
Nu laddar vi upp för bebis med en höst med nytt skötbord och många fina, färgglada dagar och promenader i skogen med småtokarna!
Snickare får titta på nästa del av färdigställandet medan vi drömmer om en utlandsresa och lägger pengarna på resekontot och familjegemenskap framöver.
Stortjejen har börjat skolan och är så stolt att hon nästan spricker. Mycket spänning och lära-känna-situationer gör att hon är ganska arg här hemma men det går mycket bättre nu när vi inte ständigt står i sågspån upp till fotknölarna. Jag önskar henne just nu en nedtrappning av hormonpåverkan så att hon kan få känna sig lite tillfreds en stund och slippa all sin ilska som hon kämpar hårt med att lägga åt sidan, med högst varierande resultat. Fotbollssäsongen är över och avslutades i helgen med en liten fotbollscup där vi nog träffade på alla vi känner i lilla staden. Krogen har således blivit högst sekundär när det gäller att träffa kändisar; i detta skede av livet är det visst diverse barnaktiviteter som gäller.
Lillebror är ganska harmonisk om än något treårsbestämd i perioder och gillar att berätta vad som hänt. "Se-en när jag tläffal T så ska jag säga...", "Jag vill linga till molfal..." och "Mamma! ...aaatt... " är vanliga just nu och i morse när jag lämnade på förskolan ville han ha ett litet samtal innan jag for där han berättade att han skulle pyssla fina saker till mig och pappan idag. Han har lärt sig att säga R men har fortfarande svårt att tillämpa den kunskapen i löpande prat. Initiala R är lättare annars blir det lätt "RRRR-tlampa"! Han skulle kunna äta palt varje dag och längtar mycket efter "sin bebis - Hulken".
Själv går jag ur en mycket intensiv jobbperiod, har precis (i v.32) fått graviditetshepatos för tredje gången gillt och längtar efter att få sova gott och att slippa vara konstant arg på jobbet. Snart blir jag min egen chef för att slippa all frustration som finns inbyggd i upprivna beslut och ständig glömska.
Nu laddar vi upp för bebis med en höst med nytt skötbord och många fina, färgglada dagar och promenader i skogen med småtokarna!
måndag 2 juli 2012
Semesternjut
Ni vet såna här dagar då man har lovat barnen en skogspromenad som äntligen blir av. Då en liten tur tar två timmar och barnen förvandlas till små radiostyrda bilar som kör runt på banan, plockar granskott och hittar kojor på vägen. Såna dagar, då är sommaren verkligen fin.
onsdag 20 juni 2012
Too much.
När jag var yngre så tyckte jag lätt att det kunde bli "för mycket" umgänge med vännerna och stannade gärna hemma en dag eller flera, ibland helst en vecka, för att totalisolera mig med nån bok eller annat avslappnande. Jag kände med andra ord igen mig mycket väl i min dotter när hon igår fick besök (av en flitig besökare) och spontant hävde ur sig:
-Nej men mamma, nu kommer hon ju i g e n. Hon är ju här varje dag. Jag tycker faktiskt att det är lite jobbigt!
Vad gör man då? Jag förstår ju precis hur hon känner det och vet än idag hur kvävd jag kan känna mig om det blir "för mycket". Men som samhällets standard ser ut idag när man helst ska vara social dygnet runt är det ju heller inte socialt accepterat att be någon gå hem för att man behöver vara ifred. Vad ger man för råd till en femåring som känner samma?
-Nej men mamma, nu kommer hon ju i g e n. Hon är ju här varje dag. Jag tycker faktiskt att det är lite jobbigt!
Vad gör man då? Jag förstår ju precis hur hon känner det och vet än idag hur kvävd jag kan känna mig om det blir "för mycket". Men som samhällets standard ser ut idag när man helst ska vara social dygnet runt är det ju heller inte socialt accepterat att be någon gå hem för att man behöver vara ifred. Vad ger man för råd till en femåring som känner samma?
tisdag 19 juni 2012
Framsteg
Gårdagen tillbringades med goda vänner. Vi har känt dem sedan barnen föddes och har gått igenom många faser tillsammans. Många timmars rolig lek har de hunnit med. Bråk och slagsmål likaså. Gärna som nakenfisar. Tidigare har det alltid slutat med att T börjat stortjuta och kommit springande när kompisen blivit arg på henne och börjat slåss (som händer då och då då de båda är riktiga retstickor emellanåt).
Så igår. T smällde till A i ansiktet av okänd anledning och han tände till och gick på henne, tog till det han kunde som var båda knuffar, sparkar och slag. T höll upp en uppblåsbar pool (!) som skydd, sa inte ett ord, tog sin lillebror under armen och sa helt lugnt:
-Kom nu M så går vi härifrån.
När alla lugnat ner sig, alla orättviseaspekter retts ut och båda sagt förlåt upptogs så leken precis lika glatt som tidigare.
(En stund senare när grannkompisen kommit på besök såg hon dessutom till att alla fick vara med i leken och bjöd in till aktivitet som passade alla något som inte heller är helt typiskt tänk för henne.)
Vid middagsbordet berömde jag henne för detta och då svarade hon bara:
-Men mamma, det var ju bara för att jag ville skydda M.
Det värmer det blödiga mammahjärtat att höra sånt! Fina, fina barn!
Så igår. T smällde till A i ansiktet av okänd anledning och han tände till och gick på henne, tog till det han kunde som var båda knuffar, sparkar och slag. T höll upp en uppblåsbar pool (!) som skydd, sa inte ett ord, tog sin lillebror under armen och sa helt lugnt:
-Kom nu M så går vi härifrån.
När alla lugnat ner sig, alla orättviseaspekter retts ut och båda sagt förlåt upptogs så leken precis lika glatt som tidigare.
(En stund senare när grannkompisen kommit på besök såg hon dessutom till att alla fick vara med i leken och bjöd in till aktivitet som passade alla något som inte heller är helt typiskt tänk för henne.)
Vid middagsbordet berömde jag henne för detta och då svarade hon bara:
-Men mamma, det var ju bara för att jag ville skydda M.
Det värmer det blödiga mammahjärtat att höra sånt! Fina, fina barn!
söndag 17 juni 2012
Förskönad hjälte
- MAMMAAA!
- Jaa?
- Kom och sitt me mä! Det äl så läskigt med Kapten Sadeltant!
Jag vet inte jag, men jag tyckte nog att Sabeltand ändå lät lite... fräckare.
Sen:
- Näl fål jag mjölk i mina bröst?
- Det får du aldrig, det är bara tjejer som får det och då måste man ha fått en bebis först.
- NÄ-Ä, jag kommer det! Jag hal en bebis i imagen, T också. Vi hal var sin.
- Jaa?
- Kom och sitt me mä! Det äl så läskigt med Kapten Sadeltant!
Jag vet inte jag, men jag tyckte nog att Sabeltand ändå lät lite... fräckare.
Sen:
- Näl fål jag mjölk i mina bröst?
- Det får du aldrig, det är bara tjejer som får det och då måste man ha fått en bebis först.
- NÄ-Ä, jag kommer det! Jag hal en bebis i imagen, T också. Vi hal var sin.
söndag 3 juni 2012
Jaså?
På väg hem från en helg hos sin mormor och morfar frågar jag barnen om de sov tillsammans hela natten. T berättar då att M ville gå över till mormors säng på morgonen:
- Och mamma jag ville inte det men jag har ju så svårt att säga nej.
- Och mamma jag ville inte det men jag har ju så svårt att säga nej.
lördag 2 juni 2012
Älskad!?
Skulle just åka iväg på after work med ett gäng kollegor igår. Väntade på mannen som kom hem en sisådär fen minuter innan vi skulle träffas nere på stan så jag och barnen hängde ute för att jag snabbast möjligt skulle byta bilförarposition och åka. När jag sitter i bilen springer barnen fram för att säga hejdå med pussar och kramar och allt det där. Då jag ska stänga dörren säger T:
- Jag älskar dig jättemycket mamma!
Och tillägger med eftertryck:
- PRECIS som du är!
XD
Tur det. Helst i maj.
- Jag älskar dig jättemycket mamma!
Och tillägger med eftertryck:
- PRECIS som du är!
XD
Tur det. Helst i maj.
måndag 21 maj 2012
Tre och ett halvt.
Det är lätt att glömma bort det andra barnets framfart i livet när storasyster driver på och knycker mycket strålkastarljus men lillebrors utveckling är väl den som nu frodas mest. Han har lärt sig alla bokstäver, han busar och leker med stortjejerna på allas villkor och ibland när T är på sitt mest okontrollerade humör blir han lekkamrat åt grannen. Helst cyklar han runt, runt, skulle gärna vilja att det skulle gå lite fortare men har fortfarande vett och tar sig väldigt sällan vatten över huvudet. Han älskar att höra bok, så pass mycket att han gärna lyssnar på långa kapitelböcker mellan springpassen.
Till kvällen tar det ungefär 2 minuter att somna men först vill han gärna höra "tusen, tusen stråla ock" (Nu tändas tusen juleljus) och "det strålar" (en stjärna). Själv är jag hyfsat less på julmusiken men önskelåtar är ju alltid önskelåtar och måste slaviskt följas. Han har dessutom plötsligt lärt sig texterna till ett trettiotal nya sånger och jag vet inte som vanligt inte hur det har gått till.
Får han önska mat blir det alltid mormors palt eller någon gång pizza. Godisgris ut i fingerspetsarna och äter det som bjuds, även om det råkar vara såna där äckliga spritfyllda chokladbitar. Rena hälsofreaket alltså.
Han älskar att gosa och får nästan aldrig nog av att pussas och kramas. De morgnar han smyger in i vårt sovrum ligger han nära och stryker på mig och vill att jag ska hålla honom i handen samtidigt som han försöker ligga så nära som möjligt.
När han blir tillsagd på skarpen blir han mycket ledsen och tittar skamset ner i marken medan vanliga tillsägningar inte biter alls utan mest clownas bort. Återkommande svar just nu är "jag olkal inte" och "aldlig i livet" och jag kan inte vara arg på honom mer än två sekunder för att jag måste äta upp hela pojken för att han är så fin och rolig, även när han är arg. Jag älskar att han inte kan säga R utan säger L i stället och då han är mycket verbal och många gånger uttrycker sig utförligt kring det mesta låter det ibland så bedårande att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Under middagen då vi går igenom dagens "bästa och sämsta" kan han inte riktigt skilja på de två vilket leder till många sköna leenden från storasyster som faktiskt tycker att han är jätterolig och världens bästa och ger massa kärlek till sin lillebror. De leker så fantastiskt bra mest hela tiden (mellan de små attackerna av bråk) och skrattar så de kiknar och inte kan sluta flera gånger om dagen.
Vilken kille, va!?
Till kvällen tar det ungefär 2 minuter att somna men först vill han gärna höra "tusen, tusen stråla ock" (Nu tändas tusen juleljus) och "det strålar" (en stjärna). Själv är jag hyfsat less på julmusiken men önskelåtar är ju alltid önskelåtar och måste slaviskt följas. Han har dessutom plötsligt lärt sig texterna till ett trettiotal nya sånger och jag vet inte som vanligt inte hur det har gått till.
Får han önska mat blir det alltid mormors palt eller någon gång pizza. Godisgris ut i fingerspetsarna och äter det som bjuds, även om det råkar vara såna där äckliga spritfyllda chokladbitar. Rena hälsofreaket alltså.
Han älskar att gosa och får nästan aldrig nog av att pussas och kramas. De morgnar han smyger in i vårt sovrum ligger han nära och stryker på mig och vill att jag ska hålla honom i handen samtidigt som han försöker ligga så nära som möjligt.
När han blir tillsagd på skarpen blir han mycket ledsen och tittar skamset ner i marken medan vanliga tillsägningar inte biter alls utan mest clownas bort. Återkommande svar just nu är "jag olkal inte" och "aldlig i livet" och jag kan inte vara arg på honom mer än två sekunder för att jag måste äta upp hela pojken för att han är så fin och rolig, även när han är arg. Jag älskar att han inte kan säga R utan säger L i stället och då han är mycket verbal och många gånger uttrycker sig utförligt kring det mesta låter det ibland så bedårande att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Under middagen då vi går igenom dagens "bästa och sämsta" kan han inte riktigt skilja på de två vilket leder till många sköna leenden från storasyster som faktiskt tycker att han är jätterolig och världens bästa och ger massa kärlek till sin lillebror. De leker så fantastiskt bra mest hela tiden (mellan de små attackerna av bråk) och skrattar så de kiknar och inte kan sluta flera gånger om dagen.
Vilken kille, va!?
söndag 20 maj 2012
Cykelsugen
Efter dagens ihärdiga regn kastade vi oss ut så fort det sprack upp vid middagstid för att just äta middag ute. Familjen får små, ständiga nervsammanbrott (och måhända hörselskador) av att springa på varann inomhus en hel dag; vi behöver alla rastas.
Mitt i allt utepyssel säger T plötsligt:
"-Nu är jag sugen pappa, nu vill jag lära mig cykla." så idag blev första gången hon frivilligt satte sig på cykeln för att öva en liten stund. Jag känner mig full av förhoppning, har länge sett fram emot att kunna cykla iväg på små utflykter men hon har vägrat i sten, "ska ALDRIG lära sig". Hon har vägrat prata om cykling, vägrat sätta sig på cykeln, vägrat cykla trots stödhjul och hellre gått än att kompromissa om sin förutbestämda anticykelhållpunkt.
Innan den korta övningsstunden var över hann hon till och med säga att hon skulle öva en stund varje dag den här veckan. Jag kanske inte köper den visionen rakt av men det känns kul att hon för en stund faktiskt kände att hon VILLE.
Men det här barnet kan min egna starka vilja kasta sig i en grund, kall bäck någonstans i ödemarken i jämförelse med hennes. Det trodde man aldrig.
Mitt i allt utepyssel säger T plötsligt:
"-Nu är jag sugen pappa, nu vill jag lära mig cykla." så idag blev första gången hon frivilligt satte sig på cykeln för att öva en liten stund. Jag känner mig full av förhoppning, har länge sett fram emot att kunna cykla iväg på små utflykter men hon har vägrat i sten, "ska ALDRIG lära sig". Hon har vägrat prata om cykling, vägrat sätta sig på cykeln, vägrat cykla trots stödhjul och hellre gått än att kompromissa om sin förutbestämda anticykelhållpunkt.
Innan den korta övningsstunden var över hann hon till och med säga att hon skulle öva en stund varje dag den här veckan. Jag kanske inte köper den visionen rakt av men det känns kul att hon för en stund faktiskt kände att hon VILLE.
Men det här barnet kan min egna starka vilja kasta sig i en grund, kall bäck någonstans i ödemarken i jämförelse med hennes. Det trodde man aldrig.
lördag 28 april 2012
Dagens roliga 5-åring
- Titta mamma vilka fina hundar.
- Mm, ja, det där är en sort som heter collie.
- Jaha, tror du att det kan vara för att de ser så bra?
Sen vid köksbordet. Klockan är tio i sex och vi ska hinna duscha och äta frukt innan Bolibompa. Hon känner att hon har lite bråttom och frågar mig vad klockan är. Jag svarar att den är tio i.
- Det är ju tio varv med långa visaren.
- Ja, det stämmer.
- Men mamma, nu kan jag nästan allt om tid!
Vid frukost var hon mycket varm och fin mot sin lillebror och försäkrade honom om att han är hennes bästa kompis "Men allvarligt alltså M, du ÄR min bästa kompis!" och att de inte kunde koncentrera sig på maten för att de skrattade så mycket så fort de tittade på varandra.
I dag en mestadels glad och lättkommunicerad dag, igår hemskt mycket sexåring som förskoleuttröttad smällde i dörrar och skrek. Aldrig stiltje, alltid åtminstone kuling. Mycket att lära för oss alla. Nu lördagsfilm och ett glas cider. Trevlig helg!
- Mm, ja, det där är en sort som heter collie.
- Jaha, tror du att det kan vara för att de ser så bra?
Sen vid köksbordet. Klockan är tio i sex och vi ska hinna duscha och äta frukt innan Bolibompa. Hon känner att hon har lite bråttom och frågar mig vad klockan är. Jag svarar att den är tio i.
- Det är ju tio varv med långa visaren.
- Ja, det stämmer.
- Men mamma, nu kan jag nästan allt om tid!
Vid frukost var hon mycket varm och fin mot sin lillebror och försäkrade honom om att han är hennes bästa kompis "Men allvarligt alltså M, du ÄR min bästa kompis!" och att de inte kunde koncentrera sig på maten för att de skrattade så mycket så fort de tittade på varandra.
I dag en mestadels glad och lättkommunicerad dag, igår hemskt mycket sexåring som förskoleuttröttad smällde i dörrar och skrek. Aldrig stiltje, alltid åtminstone kuling. Mycket att lära för oss alla. Nu lördagsfilm och ett glas cider. Trevlig helg!
söndag 1 april 2012
Till insikt
Tiden är knapp. Sjukt fullt upp på jobbet; det här med att vara researrangör har helt klart både för- och nackdelar inbakat i arbetsbeskrivningen. Mitt i allt roddande insåg jag att jag varken har svala kläder eller bikini att ta till om vi får en favorit i repris och hamnar på övre sidan 40-strecket. Nätshopping nästa alltså. Något snopet att inse att det mesta inte kommer förrän i maj, långt efter att vi kommit hem igen.
Nu måste jag dessutom ta tag i röjning av barnens garderober. De växer så att varken jag eller kläderna hinner med och här hemma råder (som vanligt) allmänt kaos . Bara att ta tag och bita i och bocka av ett nödvändigt ont på listan. Roligare än att jobba men betydligt tråkigare än att lägga sig i soffan och läsa bok.
Nu måste jag dessutom ta tag i röjning av barnens garderober. De växer så att varken jag eller kläderna hinner med och här hemma råder (som vanligt) allmänt kaos . Bara att ta tag och bita i och bocka av ett nödvändigt ont på listan. Roligare än att jobba men betydligt tråkigare än att lägga sig i soffan och läsa bok.
söndag 18 mars 2012
Hela registret
Vi lever livet fort som vanligt. Hinner inte riktigt med i raden av annat trots att det finns mycket jag vill komma ihåg från Just Nu.
Vårtröttheten har också slagit till med sin fulla kraft vilket gör att jag inte riktigt har samma antal timmar att spela med om kvällarna. Mycket begränsande och frustrerande när man vill hinna så mycket MER.
Både 5-åringen och 3-åringen pendlar i breda register där bra är fantastiskt bra och dåligt långt ner i lervällingen.
Ibland klurar vi, som i bilen häromdagen då T frågar:
-Åker vi rakt fram nu mamma?
-Ja-a.
-Näej, inte riktigt va? Vägen lutar ju alltid lite grann för jorden är ju rund, du vet ju jordklotet!?
Sen skrattar vi. M konstaterar:
-Idag har jag inte växtvärk i snoppen mamma.
I nästa andetag har han hoppat en gång för mycket, åt fel håll, och skrapat upp sig lite samt fått näsblod när han landar i vedkorgen i stället för bland kuddarna. Pojken som inte vet hur man går utan alltid måste springa.
Och så på det testas tålamodet fullt ut då 5-åringen släpps en sekund snabbare än hon var beredd på i lekparkens linbana och går från att ha varit på strålande humör till dess absoluta motsats:
-Jag hatar dig elaka mamma. Jag tänker flytta!!
Bråk hela vägen hem. Skrik, gråt och samma budskap på repeat. Ilska, tårar och avgrundsvrål för en detalj som gick fel (som jag knappt förstår).
Hon stannar plötsligt upp på vägen och säger:
-Nej mamma! Nu har jag bestämt. Jag lämnar tillbaka dig till mormor och morfar!
(Och jag bara ytterst pedagogiskt, med aningen svårt att hålla mig för skratt trots situationen, svarar:
-Ooh, så lugnt och skönt jag ska få det där! När flyttar jag?)
Skratt, bråk och dråpligheter insprängda i ett fullspäckat schema gör det svårt att hinna annat än just bara det. Men våren är nästan här och snart gör ljuset mig pigg i stället för trött och då jäklar blir det åka av!
Vårtröttheten har också slagit till med sin fulla kraft vilket gör att jag inte riktigt har samma antal timmar att spela med om kvällarna. Mycket begränsande och frustrerande när man vill hinna så mycket MER.
Både 5-åringen och 3-åringen pendlar i breda register där bra är fantastiskt bra och dåligt långt ner i lervällingen.
Ibland klurar vi, som i bilen häromdagen då T frågar:
-Åker vi rakt fram nu mamma?
-Ja-a.
-Näej, inte riktigt va? Vägen lutar ju alltid lite grann för jorden är ju rund, du vet ju jordklotet!?
Sen skrattar vi. M konstaterar:
-Idag har jag inte växtvärk i snoppen mamma.
I nästa andetag har han hoppat en gång för mycket, åt fel håll, och skrapat upp sig lite samt fått näsblod när han landar i vedkorgen i stället för bland kuddarna. Pojken som inte vet hur man går utan alltid måste springa.
Och så på det testas tålamodet fullt ut då 5-åringen släpps en sekund snabbare än hon var beredd på i lekparkens linbana och går från att ha varit på strålande humör till dess absoluta motsats:
-Jag hatar dig elaka mamma. Jag tänker flytta!!
Bråk hela vägen hem. Skrik, gråt och samma budskap på repeat. Ilska, tårar och avgrundsvrål för en detalj som gick fel (som jag knappt förstår).
Hon stannar plötsligt upp på vägen och säger:
-Nej mamma! Nu har jag bestämt. Jag lämnar tillbaka dig till mormor och morfar!
(Och jag bara ytterst pedagogiskt, med aningen svårt att hålla mig för skratt trots situationen, svarar:
-Ooh, så lugnt och skönt jag ska få det där! När flyttar jag?)
Skratt, bråk och dråpligheter insprängda i ett fullspäckat schema gör det svårt att hinna annat än just bara det. Men våren är nästan här och snart gör ljuset mig pigg i stället för trött och då jäklar blir det åka av!
onsdag 7 mars 2012
Tävla om sportbralls!
Dösliten och döglad åt veckovila så försöker jag peppa mig lite extra inför vårens stundande löparrundor i skogen genom att tävla om såna här snygga:
Jag behöver verkligen peppen just nu för jag känner mig TRÖTT och det är MYCKET snö kvar innan barmark... Hoppas!
Jag behöver verkligen peppen just nu för jag känner mig TRÖTT och det är MYCKET snö kvar innan barmark... Hoppas!
lördag 18 februari 2012
Sammanfattning av en halvhelg.
Hemskt länge sen nu. Efter en vecka med sjukt/a barn är vi mycket nöjda över att halvfriska kunna bygga lego utan feberhängiga ögon och med god aptit fika hembakade såna här:
tisdag 3 januari 2012
Dagens underhållning
Matbordssången idag kom att bli:
Uppå snippabacken, uppå snippabacken har jag min vän...
Efter det byggdes det en råttfälla när jag och mannen rev ett källarförråd och strax därefter pratade vi kompismoral (varför man inte kan säga "nu vill jag att du åker hem" eller varför det inte passar sig att bestämma sig för att gå ut när kompisen inte är så sugen) och varför det är fel att slå och hota sina föräldrar för att de ibland vill säga nej till saker man inte får göra när man är fem.
Fullt upp alltså.
Uppå snippabacken, uppå snippabacken har jag min vän...
Efter det byggdes det en råttfälla när jag och mannen rev ett källarförråd och strax därefter pratade vi kompismoral (varför man inte kan säga "nu vill jag att du åker hem" eller varför det inte passar sig att bestämma sig för att gå ut när kompisen inte är så sugen) och varför det är fel att slå och hota sina föräldrar för att de ibland vill säga nej till saker man inte får göra när man är fem.
Fullt upp alltså.
söndag 1 januari 2012
2011
Med samma kategorier som i fjol har det så blivit dags för detta års sammanfattning. (Som jag nu en bit in i februari ser att jag missat att publicera. Det blir ett hektiskt år!) Ännu ett år att minnas i raden men ett lite extra minnesvärt och lättgående sådant. Ett guldår helt enkelt och jag förväntar mig nu inget mindre av 2012.
Årets happening:
Åh, jag vet inte riktigt men en av de finaste kanske ändå får bli mitt och mannens 10-årsjubileum. Vi har haft ett fantastiskt bra och samspelt år och vissa dagar känner jag mig fortfarande lika kär som för 10 år sedan. Fint att vi valde så bra efter det där första nervösa mötet i december 2001!
Årets beslut:
Att det var kökets tur att ansikts- och skelettlyftas. Livskvalitet på vardagsnivå att ha ett fungerande matlagarställe som dessutom är pastelligt och snyggt. Halleluja!
Årets insikt:
Jodå. Jag blir bara bättre med åren. OCH. Fyfasen så mycket man hinner när man har småbarn.
Årets materialist:
Vi har drömt och spånat om bastu; huruvida vi skulle kunna få till något bra av den sovstuga vi har stående på gården eller om vi skulle bli tvungna att hitta ett alternativ. Plötsligt så har min pappa hittat ett fullgott exemplar till oslagbart pris som blivit hitfraktad precis innan årsskiftet. En del jobb kvarstår men så fort vi hinner och har lust så hamnar den på sin plats vid vattnet och lovar mången fin bastubadarstund framöver. Lätt bästa köpet.
Årets besvikelse:
Måste nog en del av tänket och fasonerna på min arbetsplats ha stått för. När saker inte fungerar som de ska, är ineffektiva och dessutom inte jämställda för fem öre så vill jag gärna ändra det finstilta i kontraktet. Jag älskar mitt jobb men många tankar har detta till trots ägnats åt att fundera på alternativa yrkesbanor. Ordning i leden, tack.
Årets resa:
Jamen, jag och kollegan fick ju, efter många timmars förberedande arbete, pengar för att kursa utomlands och det var berikande värre; både ur vänskapssynpunkt och å yrkets vägnar. Den smått magiska atmosfären i staden bidrog den också. Det uppföljande samtalet med bidragsgivaren var dock inte lika angenämt så ska man nu jämföra och utse en årets resevinnare så måste det nog ändå bli Mallis med familjen och de goda vännerna i maj. Halvfint väder har inte så stor betydelse när man är i gott sällskap och barnen är nöjda med det eviga poolguppandet även i mulet väder. En kaotisk busstripp till Palma står för några minuspoäng men totalt sett så var det en veckas fullkomligt njut. Matbuffén var inte av denna världen, barnen var glada och underhållna och de vuxna läste och drack nåt glas rött i den spanska försommarkvällen. Bäst av allt: semestern började nästan direkt efter att vi återvänt. Bästa, bästa.
Årets bok:
Hinner fortfarande inte läsa en tusendel så mycket som mitt forna jag gjorde men några böcker hann det i alla fall bli och en av de böcker jag tyckte mycket, mycket, mycket om var The Help om vänskap och revolt i den amerikanska, segregerade södern.
Årets idé:
Lite samma som förra årets: julfirande ihop med allihop i slalombacken med tjocka släkten. Det blir nog sista gången det händer så vi passade på att äta lite extra mycket för säkerhets skull.
Årets projekt:
Köket. Verkligen alltså. Köket. Vi har ett nu. Som funkar. Där man kan laga mat och stå två personer bredvid varandra. Inga klinkers och halvcentimetersfogar så långt ögat når. Sammanlagd ledighet: åtta veckor och med vårt eget samt föräldrarnas slit så klarade vi oss hela vägen in i mål innan jobbet började om. Mycket återstår i anslutning men vi har ett kök som är snyggt och bra och praktiskt. Känns fortfarande smått overkligt och en sak är säker; inget kaffe har någonsin smakat så gott som i VÅRT EGNA kök. Matlagning har blivit roligt igen!
Årets värsta:
På personliga planet - inte så mycket förutom vissa elefantklantigheter på mitt jobb men i världen desto värre. Alla barn på Afrikas Horn som inte får mat, Utöya-massakern och sossarnas alla missöden. Snart går väl Sverigedemokraterna om i statistiken.
Årets obegripliga:
Att jag sover bra och hinner typ ALLT jag vill utan att känna mig minsta stressad. Att vi har haft en lugn period här hemma med stora, roliga barn och bara bråkat en tusendel så mycket som året innan.
Årets hemvändare:
Min bästis från förr. Det fanns en tid då vi pratade om allt, nu har vi knappt setts på tio år men jag är lika förtjust nu som då i hans fantastiska sätt att vara. Två tittar på en månad, det ser lovande ut!
Årets glädjetjut:
Äntligen en resa tillsammans i familjen! Med superhjältevännerna (som vi knappt hunnit träffa på hela hösten)! Det var fint det! Jag ska bli faster! Jag fick en betald utlandskurs på jobbtid! Vilka roliga barn jag har! och en massa andra...
Årets gourmet:
Sushin som vännens sambo fixat till ett gäng hungriga kvinnor. Inte av denna världen. Här snackar vi en lättsmält 20-bitars med lust efter mer. Smarr, smarr, så smarrigt!
Årets köp:
Mjaoo, om jag då det kom ihåg. Tiden rinner liksom ihop och blandar sig över årsgränserna. Jag gillar vårt fabuloso ljud- och bildsystem här hemma. Utan sladdar och andra bekymmer. Sa jag det förra året också?
Årets låt/artist:
Har alltid lyssnat mycket på Laleh men hon fick ytterligare skjuts av Så mycket bättre. Detsamma gäller September som jag nog skulle repeat-lyssna på om hon sjöng mer på svenska. Då jag dessutom lite smygälskar Petter blev Mikrofonkåt en utnött trallarmelodi. Adele också. Och Gubben i lådan naturligtvis. Måste nog lägga till etcetera då vi sjungit och lyssnat mycket i år i huset med det tekniskt snyggast lösta ljudspridningssystemet (Halá Mannen!). Alla viktiga vid galen dans med barn.
Årets klantigaste:
"Nej men om ni tjejer tar och skriver då!?" "Nu har ni fått ert möte efter allt tjat." och en ziljon andra spasmframkallande klokheter. Jag tror fortfarande inte att det är sant att någon faktiskt kan yttra sådana saker då jag hela tiden tänker att världen idag är en bättre plats än så. Tji fick jag!
Årets överraskning:
Ett fasterskap väntar. Vilken grej! Barnen längtar efter att få bli kusiner och bebisar är något vi gärna överraskas med oftare!
Årets slit:
Same same. Vardagspussel. Jobb vs. fritid. En ständigt testande stortjej. Förhållandefrågor av diverse slag. Jobbigt men givande. Livet på en pinne.
Årets person:
Han jag bor med utan konkurrens. Vi har diskuterat, kompromissat, gråtit, kommit fram till nya smarta lösningar, löst smärre världsproblem, delat på tråkiga vardagssysslor, mysigt familjehäng och roliga samtal samt skrattat skiten ur oss åt gemensamma skrattframkallare. Och så är han lång och snygg i skjorta och skrattar som doktorn i The Simpsons. Utan konkurrens alltså.
Årets klubb:
Pengaspararklubben. Dit hör jag och mannen. Vi måste visst spara till värmen säger han. Jag skulle hellre åka till värmen i ett annat land, men jag sparar väl då.
Årets blogg:
Lite svår kategori då jag i det närmsta aldrig lägger till några nya i bloggläsaren. En (av de två) som tillagts i år, efter tips från kär kollega, är Josephines. Högt och lågt, sant och falskt. Mest lågt faktiskt men stundtals mycket roligt och underhållande. Hon har humor den där Josephine.
Årets känsla:
Frustration. Ilska. Lycka. Glädje. Kärlek. Inte nödvändigtvis i den ordningen men frekventa allihop.
Årets julklapp:
Kan återigen inte hittas i den materiella hyllan utan i livskvaliten man bara kan få av att umgås med kära omkring sig. Inför nästa år önskar jag mig dessutom ännu färre (och mindre!) klappar till barnen för jag kan fortfarande inte förlika mig med tanken att presenter gör människor lyckligare. Trots att det är roligt att köpa dem.
Inför nästa år ska jag vara minst lika mycket på hugget och ha precis lika roligt, om inte mer. Jag hade några mål men jag har glömt dem nu. Kanske får det bli ett sent februariinlägg för framtida motivation.
Årets happening:
Åh, jag vet inte riktigt men en av de finaste kanske ändå får bli mitt och mannens 10-årsjubileum. Vi har haft ett fantastiskt bra och samspelt år och vissa dagar känner jag mig fortfarande lika kär som för 10 år sedan. Fint att vi valde så bra efter det där första nervösa mötet i december 2001!
Årets beslut:
Att det var kökets tur att ansikts- och skelettlyftas. Livskvalitet på vardagsnivå att ha ett fungerande matlagarställe som dessutom är pastelligt och snyggt. Halleluja!
Årets insikt:
Jodå. Jag blir bara bättre med åren. OCH. Fyfasen så mycket man hinner när man har småbarn.
Årets materialist:
Vi har drömt och spånat om bastu; huruvida vi skulle kunna få till något bra av den sovstuga vi har stående på gården eller om vi skulle bli tvungna att hitta ett alternativ. Plötsligt så har min pappa hittat ett fullgott exemplar till oslagbart pris som blivit hitfraktad precis innan årsskiftet. En del jobb kvarstår men så fort vi hinner och har lust så hamnar den på sin plats vid vattnet och lovar mången fin bastubadarstund framöver. Lätt bästa köpet.
Årets besvikelse:
Måste nog en del av tänket och fasonerna på min arbetsplats ha stått för. När saker inte fungerar som de ska, är ineffektiva och dessutom inte jämställda för fem öre så vill jag gärna ändra det finstilta i kontraktet. Jag älskar mitt jobb men många tankar har detta till trots ägnats åt att fundera på alternativa yrkesbanor. Ordning i leden, tack.
Årets resa:
Jamen, jag och kollegan fick ju, efter många timmars förberedande arbete, pengar för att kursa utomlands och det var berikande värre; både ur vänskapssynpunkt och å yrkets vägnar. Den smått magiska atmosfären i staden bidrog den också. Det uppföljande samtalet med bidragsgivaren var dock inte lika angenämt så ska man nu jämföra och utse en årets resevinnare så måste det nog ändå bli Mallis med familjen och de goda vännerna i maj. Halvfint väder har inte så stor betydelse när man är i gott sällskap och barnen är nöjda med det eviga poolguppandet även i mulet väder. En kaotisk busstripp till Palma står för några minuspoäng men totalt sett så var det en veckas fullkomligt njut. Matbuffén var inte av denna världen, barnen var glada och underhållna och de vuxna läste och drack nåt glas rött i den spanska försommarkvällen. Bäst av allt: semestern började nästan direkt efter att vi återvänt. Bästa, bästa.
Årets bok:
Hinner fortfarande inte läsa en tusendel så mycket som mitt forna jag gjorde men några böcker hann det i alla fall bli och en av de böcker jag tyckte mycket, mycket, mycket om var The Help om vänskap och revolt i den amerikanska, segregerade södern.
Årets idé:
Lite samma som förra årets: julfirande ihop med allihop i slalombacken med tjocka släkten. Det blir nog sista gången det händer så vi passade på att äta lite extra mycket för säkerhets skull.
Årets projekt:
Köket. Verkligen alltså. Köket. Vi har ett nu. Som funkar. Där man kan laga mat och stå två personer bredvid varandra. Inga klinkers och halvcentimetersfogar så långt ögat når. Sammanlagd ledighet: åtta veckor och med vårt eget samt föräldrarnas slit så klarade vi oss hela vägen in i mål innan jobbet började om. Mycket återstår i anslutning men vi har ett kök som är snyggt och bra och praktiskt. Känns fortfarande smått overkligt och en sak är säker; inget kaffe har någonsin smakat så gott som i VÅRT EGNA kök. Matlagning har blivit roligt igen!
Årets värsta:
På personliga planet - inte så mycket förutom vissa elefantklantigheter på mitt jobb men i världen desto värre. Alla barn på Afrikas Horn som inte får mat, Utöya-massakern och sossarnas alla missöden. Snart går väl Sverigedemokraterna om i statistiken.
Årets obegripliga:
Att jag sover bra och hinner typ ALLT jag vill utan att känna mig minsta stressad. Att vi har haft en lugn period här hemma med stora, roliga barn och bara bråkat en tusendel så mycket som året innan.
Årets hemvändare:
Min bästis från förr. Det fanns en tid då vi pratade om allt, nu har vi knappt setts på tio år men jag är lika förtjust nu som då i hans fantastiska sätt att vara. Två tittar på en månad, det ser lovande ut!
Årets glädjetjut:
Äntligen en resa tillsammans i familjen! Med superhjältevännerna (som vi knappt hunnit träffa på hela hösten)! Det var fint det! Jag ska bli faster! Jag fick en betald utlandskurs på jobbtid! Vilka roliga barn jag har! och en massa andra...
Årets gourmet:
Sushin som vännens sambo fixat till ett gäng hungriga kvinnor. Inte av denna världen. Här snackar vi en lättsmält 20-bitars med lust efter mer. Smarr, smarr, så smarrigt!
Årets köp:
Mjaoo, om jag då det kom ihåg. Tiden rinner liksom ihop och blandar sig över årsgränserna. Jag gillar vårt fabuloso ljud- och bildsystem här hemma. Utan sladdar och andra bekymmer. Sa jag det förra året också?
Årets låt/artist:
Har alltid lyssnat mycket på Laleh men hon fick ytterligare skjuts av Så mycket bättre. Detsamma gäller September som jag nog skulle repeat-lyssna på om hon sjöng mer på svenska. Då jag dessutom lite smygälskar Petter blev Mikrofonkåt en utnött trallarmelodi. Adele också. Och Gubben i lådan naturligtvis. Måste nog lägga till etcetera då vi sjungit och lyssnat mycket i år i huset med det tekniskt snyggast lösta ljudspridningssystemet (Halá Mannen!). Alla viktiga vid galen dans med barn.
Årets klantigaste:
"Nej men om ni tjejer tar och skriver då!?" "Nu har ni fått ert möte efter allt tjat." och en ziljon andra spasmframkallande klokheter. Jag tror fortfarande inte att det är sant att någon faktiskt kan yttra sådana saker då jag hela tiden tänker att världen idag är en bättre plats än så. Tji fick jag!
Årets överraskning:
Ett fasterskap väntar. Vilken grej! Barnen längtar efter att få bli kusiner och bebisar är något vi gärna överraskas med oftare!
Årets slit:
Same same. Vardagspussel. Jobb vs. fritid. En ständigt testande stortjej. Förhållandefrågor av diverse slag. Jobbigt men givande. Livet på en pinne.
Årets person:
Han jag bor med utan konkurrens. Vi har diskuterat, kompromissat, gråtit, kommit fram till nya smarta lösningar, löst smärre världsproblem, delat på tråkiga vardagssysslor, mysigt familjehäng och roliga samtal samt skrattat skiten ur oss åt gemensamma skrattframkallare. Och så är han lång och snygg i skjorta och skrattar som doktorn i The Simpsons. Utan konkurrens alltså.
Årets klubb:
Pengaspararklubben. Dit hör jag och mannen. Vi måste visst spara till värmen säger han. Jag skulle hellre åka till värmen i ett annat land, men jag sparar väl då.
Årets blogg:
Lite svår kategori då jag i det närmsta aldrig lägger till några nya i bloggläsaren. En (av de två) som tillagts i år, efter tips från kär kollega, är Josephines. Högt och lågt, sant och falskt. Mest lågt faktiskt men stundtals mycket roligt och underhållande. Hon har humor den där Josephine.
Årets känsla:
Frustration. Ilska. Lycka. Glädje. Kärlek. Inte nödvändigtvis i den ordningen men frekventa allihop.
Årets julklapp:
Kan återigen inte hittas i den materiella hyllan utan i livskvaliten man bara kan få av att umgås med kära omkring sig. Inför nästa år önskar jag mig dessutom ännu färre (och mindre!) klappar till barnen för jag kan fortfarande inte förlika mig med tanken att presenter gör människor lyckligare. Trots att det är roligt att köpa dem.
Inför nästa år ska jag vara minst lika mycket på hugget och ha precis lika roligt, om inte mer. Jag hade några mål men jag har glömt dem nu. Kanske får det bli ett sent februariinlägg för framtida motivation.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)