M har fyllt fyra år. Kan alfabetet och skriva bokstäver upp och ner fantasifullt utspridda på pappret och kan säga R men föredrar fortfarande L. Dataintresset finns kvar men har lugnat ner sig en smula och roligast är fortfarande att leka med storasyster eller att sitta och pyssla för sig själv eller med andra. Han är känslig och blir väldigt förorättad om någon gör något dumt mot honom men är en riktigt retsticka och kan reta igång konflikter också; det är värre med att hantera dem när de går överstyr.
Just nu upplever han ofta rädsla; vill inte gå själv till sitt själv eller toaletten om den är släckt, vill inte leka ute om ingen är med honom trots att han älskar att stöka på för sig själv när man väl följer med ut och går något på annat håll. Älskar att virvla runt i snön och har gjort en pulkabacke dit han gärna går själv eller med andra. Går glatt 2 km med mig varje dag och hämtar T på skolan.
Har börjat trotsa friskt men går oftast att avleda. De största konflikterna kommer när ytterkläderna ska på, när händerna ska tvättas eller när man inte får se på tv/spela dator förrän klockan är sex. Surar ihop och skriker "nu är jag arg på dig mamma" när han inte får som han vill men köper oftast ett nej.
Tar ofta till gråt som vapen för att visa att T varit dum eller om någon slagit honom minsta lilla men det är sällan "nödvändigt" utan mest en dålig ovana. Svårt det där i den ständiga humörscirkeln hoss alla i familjen/vännerna där alla spelar en roll som är svår att kliva ur.
Skrattar högt, mycket och väldigt smittsamt till storasysters förtret då han alltid avslöjar att de ligger och tystbusar i våningssängen om kvällarna med sitt höga, kvittrande garv när de egentligen ska sova.
Somnar till ljudbok och vaknar på en sekund när någon kliver upp på morgonen trots att han ofta skulle behöva sova lite mer.
Älskar att mysa och busa men måste känna de han busar med väl för att tycka att det är kul. Detsamma gäller för nya samtalspartners, han måste ha träffat folk flera gånger för att vilja prata och svara på tilltal men sen bubblar det lätt över av viljan att kommunicera och berätta saker.
Världens finaste helt enkelt!
2 kommentarer:
Jag skrattar ihjäl mig åt dockjäveln längre ner på sidan. Jag tänker mig också hur vi, om si sådär tio år, sitter och pratar om hur våra barn är och gör när de är tonåringar. Jag bävar samtidigt som jag knappt kan vänta.
Det är också roligt med den känslige mittenpojken. Jag har som bekant en känslig äldste, men det artar sig på ett alldeles lysande vis!
Det är så hysteriskt roligt. Förskräckligt såklart men kul så jag nästan kissar ner mig. Tur bara att hon inte låter så "i vanliga fall" utan passar på i sitt egna rum. Ja du, vad månde bliva...
Skicka en kommentar