Sova hela natten på 5 minuter

Tre veckor med en enda natt där sömnen hållit i sig i mer än fem timmar. Oftast känns det som tiominuterspass och energin och orken minskar varje dag. Passar på att suga in och injicera all energi jag kan få från sköna, glada människor omkring mig, det får tack och lov vardagen att kännas mindre dimmig. Efter en rolig kväll med roligt folk kom vi hem lite efter vanlig bäst-företid, dödströtta och med enda tanke att stupa i säng. Då även detta visade sig vara en omöjlighet inser jag att det nog är dags att ta tag i det här sova-hela-natten-problemet. Finns det nån bra 5-minuters-metod för vuxna frågar jag mig. Om inte: undrar om det funkar om mannen i huset kommer in och buffar mig till sömns ackompanjerad av nån välkänd Godnatt-ramsa som får mig att känna mig trygg och avslappnad för som det är nu känner jag mig mest som en relativt gnällig, liten (?!?) varelse som behöver förändring.

Styyy-hy-hyrka!!

Dagens fina

- Jag är kissnödig.
- Jaha, då går vi och kissar då. Ska du passa på att bajsa också kanske? (Här är barnet som håller sig i några dagar mellan gångerna och kan må bra av att påminnas ibland...)
- Nej tack, jag är nöjd.

God planering är A och O

Har länge sett fram emot denna helg. Helgen vi spenderar hos föräldrarna, sover i egen stuga på tomten och får lite barnfritt på morgonen. Mest har jag sett fram emot att gå ut i mysiga lilla stugan i god tid, ligga på spikmattan och läsa nån fantastiskt bra bok i eget sällskap. Så glömde jag boken. Och spikmattan. Men så: det var ju bra planerat! Verkligen.

Får väl gå och lägga mig och se fram emot morgondagens firande i stället då.
Söta drömmar och det.

Dagen D

I morgon är det så ÄNTLIGEN dags. Det var säkert ett halvår sen sist - alldeles för länge sen i alla fall. Det ska bli så underbart, fantastiskt, förlösande skönt! Jag längtar så jag nästan spricker! Tänk på mig i morgon kl.12, då är nog extasen nära. Mmmm.

I övrigt stundar nu kul partyhelg med löfte om massa fint umgänge från förr, god mat och uppsluppenhet. Känns som att det är precis vad jag behöver efter en och en halv vecka i omhändertagarrollen. Jag är ingen bra ompysslarmänniska som blir så där avundsvärt upp- och rofylld av att ta hand om andra. Jag blir snarare på dåligt humör och känner mig instängd i mitt eget liv. Plocka, fixa mat, vara mjuk och rar, ge medicin och stryka pannor medan man måste sysselsätta sig en hel dag inomhus, i sitt eget hus.
Det funkar kanske hyfsat när det är mina egna barn men förra veckans ompysslande av mannen tog på energin och då lilleman blev hängig efteråt och sen nu storasyster så känner jag mig otålmodig och irriterad inuti. Finns det nån husmorskurs man kan gå för att bli tillfreds med såna här små detaljer i livet?

Love is in the air

Idag drabbades jag av ett intensivt längtans-il efter min stundande åkabortochifrån weekend till Storstaden. Jag drömmer om umgänge med älskade vänner, finfin, oavbruten shopping, kaffe på barnovänligt café och eftermiddagsvin i höstig sol. Om några veckor är det dags. Mitt hjärta slår nyförälskade volter vid bara tanken. Tjohooo!
Bara sambons närvaro som saknas för den totala kärleksupplevelsen... (Men vi får nog chansen tids nog vi också!)

Dagens näsknäpp

- Vet du, nu måste du faktiskt gå och tvätta dig - du har ju clementin över hela händerna!
- Mamma! Det heter inte clemensin. I clemensiner finns det kärnor, vet du.
- Jahaaa. Men vad heter det då?
- Satsamas.

Såklart. Självklaraste grejen i världen ju. Hur dum får man va?

Delad vardag är dubbel energi

Vad enkelt livet känns nu när mannen tillfrisknat och kan dela vardagen igen. Jag tappade direkt kontrollen över röran här hemma och ville bara lägga en stor filt över alltihop alternativt hyra in en hemsaneringsfirma. Mat, barn och hem är verkligen ett stort projekt att ro i land som singel!
Sen hjälper det förstås att jag faktiskt sovit ok i 2 nätter. Energin reser sig i givakt på sekunden så fort jag skrapat ihop ett sammanhängande 5-timmarspass på en natt. Vilket tyvärr är mycket ovanligt men ack så ljuvligt när det händer! Jag tackar återigen min lyckliga stjärna som ser till att våra barn är extra stora mirakel och sällan vaknar tidigare än 8. Bless.

Nu firar vi ärofylld familjeåldrings dag. Ja, må han leva!

Första snön och gallerskakandet

För två dagar sen dalade de första flingorna för året ner och nu är det kalasparty varje gång vi ska gå ut. De båda små gillar det vita guldet som lyser upp den gråa marken och beter sig smått tokigt och överlyckligt glatt i dess sällskap.
Hösten övergår i vinter och vi myser mycket nu. Treåringen är mycket mer tillfreds, mindre utbrott och massa, massa, massa lek med sitt nya kök, legot, tågbanan och Pippifigurerna, pärlor och rit.
Lillprinsen tar sig hasande/krypande fram i en rasande fart och ska upp på allt. Drar sig upp till stående vid allt han bara kan och drattar skadeframkallande i golvet flera gånger per dag. Älskar skrivaren, dammsugaren och tror att han kan gå trots att till och med stillaståendet kan vara nog så vingligt. Är frustrerad då det inte går och vill gnälligt bedjande upp i famnen för att bara kasta sig utåt och vilja ner igen. Vi längtar alla tills det hela resulterar i gång i stället för frustration.
Båda sover till lyxiga åtta och idag när jag skulle morgonhämta M så stod han upp i sängen och storsmilade mellan spjälorna. Plötsligt har vi visst två stora barn och inte alls två små.

Lågvattenmärke

I går kväll tänkte jag att jag skulle sova tidigt och gjorde faktiskt ett hyfsat jobb då jag lufsade in i sovrummet strax efter elva. Mitt inre tänkte "jippi! nu hinner jag förkovra mig i nån intressant bok ett tag innan sömn" och vad tog mitt yttre då med sig kan man litteraturintresserat undra..? Jo, en italiensk grammatikbok. Som jag intresserat lusläste, paragraf efter paragraf, i säkert en halvtimme innan ljuset släcktes. Hur var det där med outgrundliga vägar??