Det bråkas inte lika mycket här hemma nu. Banden binds lite snabbare och det går oftast att avstyra de värsta utbrotten innan de eskalerat för mycket. Men på morgnarna, då bråkar vi hejvilt. Jag börjar varje morgon med att vara mild och god men efter ett antal otrevligheter, hot om våld mot närmsta lillebror, högljudda vrål, ilska vid hjälpaktioner och allmän antipati så slutar det oftast med att jag är arg och skriker mina goda föresatser till trots. T gör allt för att provocera och skriker gärna utanför sovande lillebrors dörr eller sparkas för att få igång någon form av reaktion.
Nu kör vi beprövad metod på repris och försöker återigen med belöning de gånger hon kan hålla tillbaka sina otrevlighetsimpulser. Två dagar har det funkat. Vi håller fingrarna i kors och hoppas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar