måndag 17 juni 2013

Mina barn, va!?

Det sägs att mellanbarnet alltid blir lite bortglömt men han blir inte det för han är sjukt fin och rolig och tjurig. Han säger inte riiiktigt lika många roliga grejer som storasyster och omnämns av denna anledning inte lika ofta här men han är en riktig toppensnäcka han också!
Nu till exempel, typ 4,5 år gammal, cyklar han som värsta Tour de France-proffset säkert minst en mil om dagen och har plötsligt lärt sig läsa utan att jag märkt det. Han fnittrar hysteriskt och gör alla glada med sin dökuliga humor och surar ungefär lika ofta för att allting är orättvist typ "jag tänker vara vaken lika länge som er i natt. Jag tänker det! Det är orättvist att ni får vara vakna så länge." gånger tusen. Han gillar fortfarande inte att kasta sig in i nya projekt och när alla kompisarna kastar sig i en ny vattenbana står han på sidan och tittar på eller trippar fram ytterst försiktigt för att absolut inte ramla eller skada sig på något okänt. Detsamma om han träffar nya små- och stormänniskor. Avvaktar och iakttar. Utvärderar och småtestar. Ger sig hän i tryggt förvar.

Lillbarnet har blivit 8 månader gammal, 10 kg tung och 75 cm lång. Han säger dätt och dän och blåser och leker med tungan. Han gillar äntligen mat och stödammas nu bara för mys och antiallergiska gener. Med sina fem tänder har han bitit mig flera gånger i bröstet men har skärpt sig på sistone och mest bara charmat i stället. Han sover tolvtimmarsnätter men de senaste två veckorna har han vaknat och varit arg i säkert två timmar per natt och utan amningshormonerna så är jag nu lite vrakig. Han är tjock och go och fin och glad och har med stolthet förtjänat sitt nya nick Sitting Bull. Han bara sitter och sitter som en liten buddhafigur och är nöjd och pillar på med grejer. Kryper bara bakåt trots ihärdiga försök i både yoga-hunden och klassisk krypställning.

Stortjejen avslutade skolåret med en explosion av kompisbegär och skulle helst vara med kompis dygnet runt. Humöret har lagt sig något och det är fortfarande plötsliga uppbrott som blir jobbiga och sparkas bakut efter. Hon är klok och smart och cool och påhittig och när vi får så skrattar vi högt och länge åt hennes påhitt och helt galna idéer. Hon älskar sina småbröder oändligt trots att nu en av dem är mycket tacksam att retas med, leker i timmar med M, underhåller gärna lillis tills han gapskrattar åt henne och barnvaktar gärna kortare stunder.

Det känns fint att hel-vara hemma med de här filurerna ett litet tag till.

Inga kommentarer: