I går sade alternativt gjorde jag något som i 6-åringens ögon ansågs provokativt och oerhört korkat (jag minns inte vad och säkerligen inte hon heller). Gissningsvis var hon redan för trött och orkade inte hålla uppe skenet av beskedlig social individ längre. Hon funderar en stund på ett riktigt hårt straff och kommer fram till:
- När jag blir stor ska jag jobba i affär och då ska du få betala de dyraste priserna!
- Oj, jaha, hur mycket ska jag betala då?
- 700.000 kronor!
- Och vad får jag för det?
- 100 kronor.
Det här med att gå i skola och så hemskt gärna vilja kvällsaktivera sig trots att man inte riktigt orkar är väldigt jobbigt när man är sex år. I övrigt har vi fått en tjej som nog börjar landa lite i sin person och är betydligt mer harmonisk och tillfreds trots vissa gnistsprak då och då.
Nu längtar vi till fredagsmys och familjeplask. Och såklart till att magen faller ner lite och slutar att dra sig samman hela tiden så att jag kan andas igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar