När jag var yngre så tyckte jag lätt att det kunde bli "för mycket" umgänge med vännerna och stannade gärna hemma en dag eller flera, ibland helst en vecka, för att totalisolera mig med nån bok eller annat avslappnande. Jag kände med andra ord igen mig mycket väl i min dotter när hon igår fick besök (av en flitig besökare) och spontant hävde ur sig:
-Nej men mamma, nu kommer hon ju i g e n. Hon är ju här varje dag. Jag tycker faktiskt att det är lite jobbigt!
Vad gör man då? Jag förstår ju precis hur hon känner det och vet än idag hur kvävd jag kan känna mig om det blir "för mycket". Men som samhällets standard ser ut idag när man helst ska vara social dygnet runt är det ju heller inte socialt accepterat att be någon gå hem för att man behöver vara ifred. Vad ger man för råd till en femåring som känner samma?
2 kommentarer:
Jag tycker att man kan säga som det är, att det passar inte just nu, men vi kan ringa dig en annan dag. Eller så ljuger man och säger att man inte mår riktigt bra (för det gör man ju inte, man mår inte socialbra).
Jag håller med föreg skrivare - en liten vit lögn skadar inte. Vi hade också en granntjej som alltid kom över och ibland fick man säga att C inte var frisk, eller att hon var för trött.
Skicka en kommentar