Jag vet inte vad det är med mig (och nej, jag är INTE gravid) men mina tårkanaler öppnar sig visst fler gånger per dag än vad någon trodde vara möjligt. Bara ikväll grinade jag först i hyfsat icke-sorgliga Inception, sedan i UNICEF reklamen som konstaterat att ALLA barn ska få finnas och så nu igen då jag tänker på den reklamen. Det rinner till varje gång någon har varit minsta lilla snäll eller fin mot någon annan, när någon far illa eller vid blotta tanken på att någon någonstans eventuellt far illa någon gång. Jag bölade i veckan till animerade Up och hade jag inte haft videokameran som skydd på barnens luciafirande hade jag snyftat än. När jag såg Svinalängorna i onsdags kom det så mycket att behån blev blöt (tårarna rann alltså, helt sexigt, ner utefter hakan och droppade ner i urringningen och fejkade badstatus på mina underkläder).
Jag köper väl att jag är så här litegrann då jag börjar vänja mig vid att alla mina känslor alltid kommer hundra procent påslagna men (vid min Gud!) det här känns inte normalt.
Frågan blir alltså: hur slår man av hormonerna, eller vad det nu är som gör att jag är en sån grinmaskin? Finns det tips för sånt? Typ bita sig tills man blöder i kinden och tänka på krig eller koncentrationsläger. Risken är väl då bara att jag gråter lite mer.
Frågan blir alltså: hur slår man av hormonerna, eller vad det nu är som gör att jag är en sån grinmaskin? Finns det tips för sånt? Typ bita sig tills man blöder i kinden och tänka på krig eller koncentrationsläger. Risken är väl då bara att jag gråter lite mer.
2 kommentarer:
Jag såg precis den reklamen! Nu, för bara 30 sekunder sedan. Jag är inte heller gravid, men gråter också. Jag har haft ont i magen under julen för reklamen som visats om alkohol (inlagda skratt och sedan frågan hur länge det är roligt). Det är bl.a. ett barn som tittar på sin fulla pappa. Bilden av honom samtidigt som de inlagda skratten hörs blir hemskt.
Tacka vet jag tårar av glädje, även om de också kan åka ner i bh:n.
Från en lipsill till en annan: har tyvärr inga bra tips på hur man lyckas hålla tårkanalerna täta. Var själv och såg Svinalängorna ikväll och inte bara jag, hela salongen, storgrät. Fy. (Sådana gånger tvivlar jag på mitt val av yrke och önskar att jag hade hållit mig till bibliotekarieutbildningen.) Vissa perioder tycks helt enkelt vara mer tårfyllda än andra. Även om det är jobbigt ibland så får man kanske vara glad för sina starka känslor, bättre så än oberörd.
Kram på dig söta kusin!
Skicka en kommentar