För två dagar sen dalade de första flingorna för året ner och nu är det kalasparty varje gång vi ska gå ut. De båda små gillar det vita guldet som lyser upp den gråa marken och beter sig smått tokigt och överlyckligt glatt i dess sällskap.
Hösten övergår i vinter och vi myser mycket nu. Treåringen är mycket mer tillfreds, mindre utbrott och massa, massa, massa lek med sitt nya kök, legot, tågbanan och Pippifigurerna, pärlor och rit.
Lillprinsen tar sig hasande/krypande fram i en rasande fart och ska upp på allt. Drar sig upp till stående vid allt han bara kan och drattar skadeframkallande i golvet flera gånger per dag. Älskar skrivaren, dammsugaren och tror att han kan gå trots att till och med stillaståendet kan vara nog så vingligt. Är frustrerad då det inte går och vill gnälligt bedjande upp i famnen för att bara kasta sig utåt och vilja ner igen. Vi längtar alla tills det hela resulterar i gång i stället för frustration.
Båda sover till lyxiga åtta och idag när jag skulle morgonhämta M så stod han upp i sängen och storsmilade mellan spjälorna. Plötsligt har vi visst två stora barn och inte alls två små.
3 kommentarer:
Det är ju helt galet! Nyss var du ju jättegravid och tanken på en bebis kändes ändå ganska avlägsen. Galet var ordet.
Ja, allt går så sjukt fort. Det är bara att hålla i sig och hoppas att man kommer ihåg några av dagarna om något år.
Galet indeed. Hur är det möjligt? Snart ett år den lille fisen..
Jaa. Hoppas verkligen att några av dessa underbara hemmadagar etsat sig fast någonstans och kan plockas fram vid behov. Som t ex om ett ögonblick när barnen är tonåringar som skriker, provocerar och smäller i dörrar. Svårt att dokumentera känslan av den här tiden som är så fantastisk, så hektisk och så... rasande snabb!
Skicka en kommentar