lördag 2 juli 2011

Det krävs inte mycket

Idag är en lycklig dag. Det verkar som att man går på någon sorts varannan-dags-regel vad gäller renovering. Vi är i en ständig berg- och dalbana mellan lycka och förtvivlan, tillfredsställelse och en känsla av total oduglighet. Mest fattar vi ju att det kommer att gå bra det här men problemlösningen kring saker man aldrig gjort förut är bitvis spännande och smått kaotisk.

Dagens skörd kanske med andra ord inte ser mycket ut för utomstående ögon men fiffan va fint att vi kommit där vi står nu. Vattnet har under dagen varit avstängt då vi med ständig mjölksyra och konstiga arbetsställningar har kapat vattenrör för brinnande livet. De uppstickande rören i köksgolvet är nu således borttagna, inget läcker och fick tillbaka vattnet i alla kranar efteråt. Succé 1 för idag.

Det andra stora som hänt är att vi tömt och rivit (mitt älskade) skafferi och tagit upp hål i väggen där dörren ut till inglasningen hamnar. Jag får direkt en annan sorts känsla för hur det kommer att bli när jag får se det så här lite mer konkret och inte längre bara fantisera om det slutliga resultatet.

Som sagt: utåt syns knappt inte något men inuti känns det bra.

2 kommentarer:

Annas resa sa...

jag tycker att det verkar som att ni får mycket gjort! Är Pite Tidningen på golvet den ni ska lämna kvar till framtiden? :)

Kul att följa renoveringsarbetet här på bloggen. Fortsätt med det!

Nybliven sa...

O ja. Vi jobbar på. Man har ju plötsligt inget val när det gäller köket. Bara att trycka på liksom...
Jepp. En PT och ett Aftonblad delar vi med efterföljande, lämnade ni ett brev också eller vad var det mer?

Jag försöker dokumentera. Kul att minnas också för oss, särskilt hur bra vi har varit!