Nu har hon fyllt fem vår stortjej. Jag har inte riktigt hunnit med att vara så nostalgisk som de andra födelsedagarna i mina barns liv då mina dagar snurrar så väldeliga snabbt just nu att jag bara tar dem som de kommer utan vidare reflektion. På sin födelsedag då vi väckte henne med "Ja må hon leva" meddelade hon först att hon hellre hade velat höra "Vad är det för en dag?" och sen, i ett glatt utrop, att: "Men mamma! Jag är ju fem år nu. Nu klarar jag allt själv!" och ungefär där befinner vi oss nu. Med en tjej som klarar nästan allt, som har skinn på näsan och är arg och glad om vartannat.
Alla kalas är nu avklarade och hon har blivit så in i baljan firad av fint folk från både här och där så nu kan vi landa tungt i en par dagar innan nästa avbrott i vardagen. En krock i planeringen och barnen hamnar hos mormor och morfar en halvvecka medan jag och mannen befinner oss på olika håll i landet. Hjulet rullar på; fort, fortare, fortast.
2 kommentarer:
Är hon inte lite lik mor sin, den där tösabiten? Kan allt själv, med skinn på näsan och glad (och kanske lite upprörd) om vartannat? Låter som om hon har bra att brås på i alla fall. Lyckliga er som har gjort bort kalajsandet, för här drar vi snart i gång... Soynes snart!
Nej men. Så oväntat glad jag blev över den kommentaren! Vet inte riktigt varför men den blev minsann en mungipesträckare så här i tänkta läggdagstiden.
Vi ses efter en låååång natts sömn! Hehe. Kanske skulle du ha lagt till "aningen dum eller motsträvig bättre vetande" i beskrivningen...!?
Skicka en kommentar