En helg i kärlekens tecken faktiskt. Jag och mannen har hunnit ses och prata en massa. Vi har köpt blommor och gått på stan, ätit god mat och fnittrat över champagne. Jag har nästan gjort bort återstoden av min fantastiska kurs som ger mig ny jobbenergi och barnen har fått träffa tomten i Storforsen. Mitt avreagerande och kritiserande samtal med min chef förra veckan, som gick över all förväntan och möttes av förståelse, följer med mig och får mig att känna mig nöjd (även om det kanske inte varar i all evighet) och glad över vissa jobbmöjligheter. Bakning och god mat har ytterligare förgyllt helgvardagen.
Ett par utspridda kalas för vår mys-arg-treåring når sin kulmen i morgon på den riktiga födelsedagen och om jag inte råkade veta vilket år han är född så skulle jag säga att det är två han fyller. Tiden, alltid denna förskräckligt snabbtgående företeelse.
Umgänge med familj och vänner har i detta trötta mörker känts ytterst välbehövlig och det enda som saknas nu är nog snön. Och kanske lite ledigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar