Stortjejen läser numera för oss i stället för tvärtom när det är dags att gå och lägga sig. Hon har länge stavat ord och prövat sig fram på bokstavsvägen (typ "s-p-a-d-e blir ju spade?" eller "jag måste gå och b-a-j-s-a") men nu när hon fick några extra lättlästa böcker i julklapp bet läslusen sig fast ordentligt. Hon läser på och håller som bäst på att bilda ordbilder och kan vara så hysteriskt rolig i processen. Som ikväll. Fokus var inte precis 100%-igt, de berömda myrbrallorna hade tagit över (mycket rörelse i kroppen nu!) och sista sidan började "Axel och Omar..." vilket hon redan läst massa gånger och direkt kände igen och därför tog på en gång. Meningen fortsatte sedan "tittar på varandra" och då orkade hon inte mer utan jag fick läsa. När jag gjort det var hon dock tvungen att vidareutveckla historien på sitt spelevinkigaste sätt och jag bröt ihop av skratt då hon fortsatte med:
"Axel och Omar tittar på varandra med snopna blickar..." osv osv. Fantasin är livlig och så även lusten att skämta. Vi skrattar mycket i vår vardag med två halvstora nu.
Lillkillen var för ett tag sen på 3-årskontroll på BVC. Där hann även han reta skrattnerven först när sköterskan tyckte att han hade fint nagellack och ville titta. M såg att det hade skalats bort på en nagel och svarade: "Nä, det är borta här. Mamma har borstat bort det." (Med stålborste säkert.) och sen när han skulle rita den obligatoriska teckningen och använde alla möjliga färger och former och hon sa att det var fint tittade han mycket skeptiskt på henne och sa allvarligt: "Näej. Jag ritade fult." och vägrade sen ge den till henne att ha i journalen. Mina barn bägge två, det är tydligt det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar