Sömnlösa nätter

Det började med en liten rodnad på halsen. Ihop med den fukt som tränger sig in i alla de bebisförrädiska vecken så var det hipsvips en full-blown epidemi av röda fläckar på halsen som snabbt blev till en kladdig, illröd kontinent. Efter 4 timmar på akutmottagningen i Ume fick vi äntligen en salva som förhoppniningsvis inte skulle försämra läget och den hade vi smort in 3ggr/dag i en hel vecka när nästa utslag dök upp.

Hela ryggen full av myggbettsliknande prickar och i samband med dessa började vår annars så sjusovande sötnos att vakna kl.3 på natten för att ligga och vokalljuda diverse tankar och funderingar hon haft. Inte bara en liten stund utan i 3-4 timmar. Aldrig annars är hon vaken så länge i streck... Undrar om det hänger ihop trots att hon verkar så oberörd av alla dessa röda besökare på den lilla persikokroppen? Trötttrötttrött så hoppades jag i min enfald att gårnatten i alla fall skulle bli lika lugn och skön som vanligt. Jag hade återigen fått det hela om bakfoten. Same procedure as last night och jag var tvungen att sova i ett annat rum för att överhuvudtaget orka ta vår pratmakerska till BVC på morgonen. Frågande blickar från både sköterska och läkare och nu väntar ytterligare en dag med läkarbesök i morgon. Hoppas att de barnmottagande doktorerna sitter inne med alla svar. Och att pratbehovet lugnat ner sig något till i natt. Vi håller på att trötta ut henne nu med grodlekar och rimramsor. Stackars lilla Pruttan!