Jag tog mig i kragen

Vi hade dagisfotgrafering av barnet i den här familjen för ett bra tag sen nu. Man var tvungen att beställa innan ett visst datum om man skulle få ett visst (mycket billigare) pris. Såklart gjorde jag inte det. Hos oss ligger nämligen allt på hög och väntar på att "sen..." ska komma. Kruxet blev då att hon varje dag vill "Titta!" på gruppkortet som hänger strategiskt dåligtsamvets-placerat vid dörren innan vi åker hem från älskade förskolan och såklart säga "hejdå, alla barnen!". Trots att hon sen själv beskrivit den något allvarsamma provkopian av det egna porträttet som att hon var "jätteajj" alternativt "hade gjort illa sig!?" så tyckte jag nog att det kunde vara kul att ha kvar åtminstone ett ex från första riktiga fotograferingen. Alltså tog jag så tag i det samvetsretande beställningsformuläret och ringde fotokillen och sa att jag minsann ville ha det bra priset trots att jag är en långsam mamma som samlar viktiga göromål på hög. Det fick jag förstås och nu känner jag mig en smula bättre i vetskapen att jag kommer att kunna ge min lilla fotoälskande flicka två fina kort att hänga på väggen i sitt nya rum lagomt till första advent eller så. Mission accomplished. Inte en dag för tidigt.