Stormig dag med fin inbjudan till vän i skog. Utelek och lunch var löftet och barn verkar ju inte riktigt förstå det här med "dåligt väder" så ute det var vi. När märgen blev kall och småhänderna antog en blånande ton fick det vara nog och vi huttrade in med viss irritation över en borttappad sommar i sinnet.
Med en uppladdad sällskaps- och väderenergi har jag sedan virvlat runt som en helt egen stormvind här hemma för att röja upp bland skiten. För gubevars vilket stök det blir här i huset på noll och ingen tid. Har folk verkligen det så här hemma hos sig? Det känns som att vi är de enda som alltid prioriterar bort städning för roligare aktiviteter för här lever dammråttorna helt egna liv och äter mindre katter där de far fram på sin väg. Jag upplever att "alla andra" alltid har det rent och undanplockat. Nåväl, det är ju faktiskt så att jag inte tycker att det är det viktigaste här i livet (förrän det går överstyr och jag förbannar våra uteeldarkvällar och cykelturer och sällskapssvängar och gudvetallt) så jag får väl helt enkelt stå mitt kast när det väl är dags för skrubbning.
Lite mysigt samkväm på kvällskvisten med en grannlig nakenfis i samma ålder (Ts då, inte min) och sen ett sista virvlande innan helggästerna kommer från södern. Nu är jag redo. Knäckt, men redo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar