Nästan omöjligt att lugna nerverna faktiss så jag får väl börja med denna veckas fniss för att lätta upp stämningen lite.
Fniss #1
När jag hämtade barnen på dagis i onsdags så skulle M precis gå in på toa när jag kom så jag följde honom in och satt bredvid på förskoletoan. Han höll sin hand på mitt ben och tittade plötsligt på mig med en övertygande ömhet och frågade:
- Mammaaaa...
- Jaa?
- ÄR vi tvillingar?
- Njae, alltså...
- Jåå. T också. Vi ÄR tvillingar.
Ehrm. Hur tänkte han då?
Fniss #2
Bestämde mig för att ta en långprommis i mörkret i kväll. Stoppade iPoden i öronen med poddversion av Anders Jansson visits Morgonpasset. Goodness me vad jag skrattade. Trampade runt och gapskrattade på rundan och skrämde nog halvt ihjäl folk som eventuellt såg alternativt hörde mig på min väg. Är numer känd som den skrattande kvällsprommisgalningen i min by. Kan man skylla på en icke-befintlig telefon?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar