Svacka - be gone!

Ja, en stor anledning till att vi i den här trefamiljen varit så energitömda och totalutröttade den sista tiden är nog att lilla stumpan varit inne i en dalgång vad gäller det mesta. Vi har förstås inte lyckats lista ut varför hon strulat men vi gissar på tänder då både magen och det ständigt rinnande dregglet talat sitt tydliga språk. Sömnen har inte varit särskilt sammanhängande den senaste månaden och pappan har fått trösta mången gång mången natt.
Och nu i en hel vecka verkar det ha vänt och allt funkar som vanligt. Läggningen tar 5 minuter och eftermiddagsvilan är så gott som i ordningställd. Men så var det badet på simhallen med alla de andra små sköningarna. Badet som hon älskat och där hon plaskat vilt och skrattat och plaskat och dykt som en riktig liten hajyngling och vinkat glatt till sina kompisar. Nu är det bara gnäll, "vill inte"-ögon och ett tungt vilande huvud på pappans axel. Gruppen har förvisso blivit större och åldersblandad och tiden är skräp men kan det verkligen va det som upprör?
Vi hoppas nu bara att motståndet upphör så vi kan leka vilda badlekar i vilda vattnet hela sommaren lång och skratta och dyka från badbryggan. (Svårt att tänka på när bryggan är täckt av en halvmeter snö... men ändå lite efterlängtat!)

Nu äre jag och min kille Cesar Milán som ska snacka om livet ett tag. Är han inte helt fantastisk så säg!?