I ett upplysningens ögonblick insåg jag häromdagen att vi ju faktiskt måste få tummen ur och fixa färdigt i lillfias rum så att hon äntligen kan börja sova där, så här ett halvår efter påbörjandet. Denna stund av AHA framkallades av den tanke att Den Nya Bebben kanske knackar på tidigare och då blir det nog inte så kul att sparka T ur spjälisen till förmån för det nya livet i familjen bara sådär. Att få det egna nya rummet med stor, skön säng klar och lite spännande få inviga den så här lite lagom innan uttryckning vore alltså det bästa. Så vi lämpade av den lilla pratmakerskan hos första bästa (!!) och satte igång med listmålning. Annars brukar hon gärna vilja vara med och hjälpa till, gärna måla lite med fingrar och hår, och jag var inte vrålsugen på svarta kladdiga tapeter i resten av huset så hon fick sova i favoritskogen i två föräldralediga nätter.
Med ett jobbflyt och lite övertalning av sambon som lätt blir irritationsstressad av mina snabba beslut (och inte ens värsta pussmunsplutningen räcker som muta ;-D) så är vi nu färdiga med kritiska steg 1 och fönstret är äntligen så gott som klart. Nu saknas bara den där fina knallgula, herrgårdsdörren som jag ser framför mig i mina drömmar. Får väl sikta på ett steg 2 nästa helg. För nu måste hon, ta mig tusan, få sova där inne som det varit tänkt i ett år eller så.
För övrigt så tror jag att jag couvadar (=har börjat boa mig)... Jag har bakat både kakor och goda små bröd, parallellt med övrigt pysslande och tänker mycket på små lampor och färdigställandet av diverse små och stora sysslor. Sambon säger STOPP och hänvisar till aningen höga räntor och att det kanske inte är så klokt att göra av med hela bufferten i ett huj. Buffert-schmuffert säger jag och vill helst köpa elgrejer till alla husets rum, måla om hela den förfärliga fasaden, fixa i ordning sovrummen i luxuös och överdådig stil och snabbt genomföra nya planlösningen med hall och allt. Jag röstar för motorsåg och starka, snabba män som jobbar gratis och har med sig alla ombyggargrejer som behövs. Här ska boas. Tjing.
3 kommentarer:
Vad glad jag är att du tagit upp bloggandet igen. Du har varit saknad. Det är så kul att kunna läsa om kusinlivet när jag inte i någon större utsträckning kan vara med i det. =) Kram från mig.
Jag minns hur spännande det var för våran lilla att lämna spjälisen och böra sova i en stor säng. Och så liten hon var i den. Det kändes helt absurt att hon skulle ha ett vanligt stort täcke i den också - hon behövde ju bara typ en kvardratdecimeter av det.
Hoppas er lilla trivs bra i nya sängen och nya rummet!
Kram.
Salt: Ja, fast nu saknar ju jag dig för du är ju sällan i krokarna längre... Hoppas ni mår bra i södern!
KRAM!
Anna: Jo, hon är jättepeppad och säger "så musigt" om att hon snart ska få sova där, men som du säger: hon kommer att bli som en liten minimänniska i det där stora havet av säng. Vi håller tummarna för trivselnivå på topp!
Skicka en kommentar