Ha, göra, vara.

Läste ett tänkvärt inlägg (som jag lustigt nog utan att minnas dess exakta titel nästan döpte till samma som ursprungsförfattaren) som jag gått omkring och funderat lite på.
Det är så intressant det där; hur vi kan definiera oss genom det vi har, det vi gör eller genom att bara vara. Jag skulle tippa att majoriteten av alla människor känner sig som bäst när de fått mycket gjort. Jag vet då att jag själv till största del tillhör den kategorin även om jag kan vara ganska duktig på att njuta av att bara vara jag ibland också.
Om vi tar den här helgen som exempel har vi fått en massa viktiga projekt på att-göra-listan gjorda och då känner jag att det har varit en helt fantastisk helg och känner mig supernöjd. I stressiga tider kan man kanske tycka på att man borde träna mer på att njuta av varandet och ifrågasätta hur viktigt det egentligen är att hela tiden prestera och bolla tusen bollar samtidigt men faktum kvarstår: det känns ju så rätt i kroppen när man GÖR.

Jag tänker att det nog är oundvikligt att det är så här vi fungerar. Jag såg en dokumentär för ett tag sen om att människan är konstruerad för att hålla igång, på en låg-intensiv nivå, hela dagar för då mår hon allra bäst. Att det är stillasittandet, tv:n, datorn och slappandet som får oss att må så dåligt för att vi har nedärvda gener från våra stenåldersförfäder som nog inte hade valet att sitta stilla så särskilt många timmar per dag. Expertmannen i dokumentären menade att vi optimalt ska pyssla på med något hela tiden, helst olika saker och helst inte så att vi blir "slut" (som typ av ett tufft träningspass).

I tanken verkar det optimalt att ta det lugnt och njuta av nuet och varandet men sanningen att säga så stressar det mig förfärligt. Jag mår så bra sådana här dagar då jag kan rada upp en lång lista över saker vi fått gjorda, min kropp är glad, mitt huvud njuter och jag kan med gott samvete och förbrukad arbetsenergi slappa en stund på kvällen. Kan man ha olika behov av de tre kategorierna tror ni?

/Hopplös görare