Lagomt till höstens höjdpunkt försvann min förmåga att prata. Eller ja, förmågan finns nog där men rösten, den försvann. Har haft ont i halsen i några dagar men inte särskilt överdrivet så jag känner mig lite snopen när jag nu sitter här helt utan röstresurser.
Min vana trogen förblir väskan opackad in i sista sekund, bra i alla fall att jag just fick veta vilken tid jag ska åka i morgon. Sicken tur att jag inte hetsar upp mig över saker i onädan. Man kan bara kallt konstatera att jag inte hör till en av dem som måste ha allt planerat in i minsta detalj för att må bra, snarare tvärtom.
Min roligaste rumskompis och jag ser nu fram emot en härlig, jobbfri vecka med fullspäckat kursschema och massa fina promenader. Vi ska ju trots allt till ett vandringens Mecka med en hel hög gamla byggnader och annat intressant.
Egentligen borde man nog alltid ha en resa inplanerad så här på höstkanten för wow vilken mirakelkvinna jag har blivit av pressen. Allt är så välordnat och organiserat, inte en sak på fel ställe, förutom då rösten. Nu ska jag bara komma på var jag ska leta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar