När jag hämtade barnen i dag på gemensamma förskoleavdelningen fick M ett litet utbrott av ilska över något obetydligt och då säger en av fröknarna:
-Han har mer humör än storasyster, va!?
Och jag bara kände hur mitt huvud blev till ett frågetecken, utropstecken.
-Eeeh, nja. Han har absolut humör men inte alls som T har haft. Han kanske visar det tydligare bland andra människor bara och hon har sparat det mesta till oss på hemmaplan? Han är ju tusen gånger lättare att avleda.
-Jaha, så kan det kanske vara... (fröken antar tveksam min)
Lustigt det där hur olika det kan vara. Man tänker nog lätt att personalen på förskolan ska se samma bild av ens barn som man själv gör och så är det inte alls så. Jag tycker att det är häftigt hur de väljer att visa så olika sidor av sig själva i olika sammanhang redan från när de är tvååringar på upptäcktsfärd. Selektivt beteende och infasning i de olika rollerna redan. De känns så stora när man tänker på att de håller på att välja hur de vill vara som människor. På mininivå förstås, men ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar