Vi har det bra vi här bak i bilen

Så här såg det ut (och lät det!) en bra bit av sträckan på vägen hem idag. Det kändes genast långt och insomnandet kom som en stor lättnad för gråtmedlidande mammahjärtat. Det blev så mycket på en gång för lilla gumman. En tand på 9-månadersdagen. En resa full av nya människor och intryck. En ny sängplats. Ett evinnerligt kringflängande. Rutinerna helt åt skogen. Detta blandat med en stor och överhängande misstanke om att 9(7-10)-månadersångesten har hoppat in i den lilla kroppen och gripit tag med sina vassa klor. Många tårar och hjärtskärande skrik med andra ord. Dom säger det går över. Vi hoppas att det blir förr snarare än senare. Stackars lilla älsklings (och skit-...) ungen! (Får man säga så utan att bli dömd till den evigt brinnande elden?)