Inatt har hon verkligen sovit extra oroligt lilla tösen. Vaknade och storgrinade minst 3 gånger innan vi gick och lade oss. Jag fick muta med bröst, M fick vagga spjälsäng med starka armar. Klockan midnatt tänkte vi "Yes! Nu kommer hon säkert att ta lååång sovmorgon i morgon!" Troligt. Klockan kvart över fem i morse tyckte hon att det var superlämplig tid för uppvaknande. Det tyckte inte mamman och pappan. Halvt i dvala kastade jag fram ett bröst för att övertala henne om hur skönt det faktiskt är att somna om klockan 5ånånting på morgonkvisten. Helt utan respons.
Det slutade med att M gick upp och underhöll en stund. Storgråten var ett faktum även genom öronpropparna så han stoppade ner henne i vagnen och gick ut. Promenader klockan halv sex på morgonen är inget de lär morgontrötta på föräldrautbildningen men det gick visst bra ändå. Hon somnade lydigt och sover än. (!)
Men all denna förändring har lämnat mig så infernaliskt nyfiken på vad som försiggår i hennes lilla huvud som får henne att vara så här orolig och ledsen. Jag vet att det har att göra med att hon nu börjar fatta att hon är en helt egen individ som inte automatiskt tillhör någon gemenskap och därav kan bli lämnad närsomhelst. Hon försöker kategorisera vad och vem som hör ihop och det kan störa det vanliga livet avsevärt. Vad jag inte förstår är varför hon vill kategorisera klockan fem på morgonen då resten av gemenskapen sover. Synd det där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar