Ja så var helgens firande så över. Ett ständigt fikande i dagarna 4 och nu hoppas jag bara att det kanske är över med värsta sammanhängande sockerchockandet så att promenaderna kan få lite positiv effekt och inte bara fyllas på av omedelbar kaloripåfyllnad. Snuttan har myst i folkmängden och glädjande nog så är det numer inte bara oss härhemma som hon argt ropar NEJ och INTE till utan hela släkten samt vännerna. Vet inte om detta bör ses som något glädjande men det känns ju på nåt vis positivt att hon delar ut ilskan i jämna portioner på alla så kanske de värsta topparna trubbas av något. Hon har som sagt både vilja och humör den lilla sockertoppen.
Idag på förmiddagen har vi lekt av energifyllda ben på öppna förskolan så nu sitter jag här nöjd och belåten och får en lugn liten egen stund medan barnen nöjda och belåtna snarkar högt i sina vagnar ute på gården. Det är nog bäst att jag tar tag i skottningen innan de vaknar. Gårdagens skörd var så tungskottad att jag lämnade små högar här och där "till sen" och det känns som att "sen" är här nu. Ut i friska luften med lunchefterrättsfyllda kroppen bara!
Tack alla fina fina vänner och familjemedlemmar för fantastiska presenter! Helt sjukt fina och bra. Nya etappen i livet blir nog ännu skönare och bättre med dessa prylar vid min hand och fot (och hjärta!!!). TACK!
3 kommentarer:
Är det möjligen så att man får gratulera en nybliven trettiåring???
I så fall - stort G*R*A*T*T*I*S!!!
...och en kram från mig.
Många grattiskramar till dig du kloka, mogna och snygga kvinna!!!
Kram kram!
Anna: Jovisst. Men det vet du ju redan nu. Kändes totalt oviktigt och som ett oönskat bryt i min nya sockerfria vardag som visst kraschade precis när jag hittat inspiration att börja vara duktig... Men det var inget jag kunde styra över och nu är det klart. Uppföljning senare...
Sofia: Tack för det! För visst är det med största sanning så att man bara blir snyggare med åren!?! Klokare också förstås - det är ju därför som det är så skönt att bli äldre. Det där med mognaden vet jag dock inte, känner mig precis lika barnslig som alltid. Men det är kanske det som kännetecknar en 30+are? Förståndet att våga vara töntig... "Snart" är det din tur!
Kram
Skicka en kommentar