Det bästa med mitt jobb är att jag flera gånger om dagen får känna "åh, så skönt att jag inte är 18 längre!!!!!!" för USCH vilken jobbig tid och FY ett sånt bestyr (se där! ett tydligt bevis på att jag i n t e är 18 längre...) med småenorma oviktighetsdetaljer och sönderanalyserande tankefenomen i ett, i ett. Bara tanken på det ger en liten ångestklump i bröstet. Hur kan man egentligen ha så många tankar om sin egen dålighet och alla andras suveränitet?
Okej. Det kanske inte är det bästa (med mitt jobb) men med en annalkande (och se där kom nästa icke-18-tecken) medelålder och ingen liten endaste pyttemognadskris i närheten så tackar jag de sökande tonåringarna för insikten att det faktiskt INTE var bättre förr...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar