Vi är ute och leker på isen och T tar upp en snöklump för att i vanlig ordning äta på denna vinterns favoritföda men tittar sen på mig och förkunnar klokt att:
- T ska inte äta på den mamma. Det kanske är kiss på den, av en hund kanske. Eller en farbror.
Skrattar inombords. En farbror minsann? Var lär man sig sånt när man är två?
Sen fick hon ett utbrott för att hon inte ville titta på den rostiga kedja som ligger nere vid vår brygga: "den är äcklig mamma, kan inte titta på den" OÄÄÄ!
Modig tjej det där.
2 kommentarer:
Kissande farbröder... hu. Tur att hon har reflekterat över det olämpliga = )
Och du, det där med koma och träning. Det är bara att inse att man försöker tämja någon naturkraft och att loppet är kört innan det börjat. Jag tycker att jag är färdig fortfarande - så då skyller jag på att jag börjat om att jobba. Alltid har man någon anledning att inte ta sig iväg och ut.
Ta hand om er!
Hehe - ja visst är det intressant att hon redan insett att det är mest farbröder som kissar ute på snön... :-D Snön slinker nog tyvärr ner ändå för det mesta men rolig omedveten reflektion kan tyckas!
Ja, det egna livet har helt enkelt inte plats i familjelivet just nu. "Problemet" är väl att jag mycket hellre umgås med fina familjemedlemmar än att pressa ner mig i för små träningsbyxor och stressa mig ner för ett pass på stan. Vår tid kommer, va!?!
Hoppas att allt är bra så här i sista jobbandningen! Ha det skönt (träningsfritt!) och må väl i vårsolen! ;-)
Skicka en kommentar