Vi måste helt klart vara inne i en ny fas av trots här hemma nu. Ett oerhört testande med allt vi företar oss. Och däremellan ångest och världens snällaste och finaste beteende. Som nyss, innan läggning, då vi satt och pratade om bokstäver och en man som skrev något på tv då följande dialog utspelade sig:
- NEEEEJ mamma! INTE sitta sängen! Gå från! T måhte vara ifred!
- Men var ska jag sitta då?
- Kanske i köket. INTE med T!
Tvärvändning då hon ser en kille på "Bolli" som skriver i en bok.
- Han skriver doppstäver. Skrivskrivskriv.
- Mm. Precis som jag gör på mitt jobb. Där skriver jag JÄTTEmycket bokstäver.
- A-a. På skolan.
Sen tittar hon på mig med sina stora rådjursögon och säger bestämt (helt utanför kontexten om ni undrar men det måste ha varit logiskt i hennes huvud):
- Älskar dig mamma. JÄTTEmycket.
Åh lillhjärtat mitt. Det gör jag med! JÄTTEJÄTTEmycket. Till bristningsgränsen faktiskt. Precis densamma dit det pressade tålamodet styr mig några gånger om dagen efter ett av tusen utbrott och fighter. Men så kommer det här och avväpnar mig helt och allt är förstås glömt och förlåtet i ett ögonblick.
2 kommentarer:
Åh, jag känner igen det där. När de är inne i värsta trotsperioderna svänger det snabbt för di sma. DEt är som att den där gamla slitna klyshan "älska mig mest nör jag förjänar det minst, för det är då jag berhöver det mest" passar ganska bra på ett trotisgt småbarn.
JAg tror att Ville läst din blogg och inspirerats av T- han har gått in i en senkommen treårstrots av guds nåde. My God - hur arg kan en unge bli???
Jag har ett bra brödrecept att dela med mig av; jag bakar ju själv att bröd hör hemma och det här är riktigt enkelt.
hej hopp!
De får en att känna så mycket! Om de bara visste hur mycket man tänker på dem och hur väl man vill dem. Jag märker med fyraåringen att jag inte får vara med riktigt lika mycket som förr och det skrämmer mig! Jag vill ju ha full insyn och sitta nära, höra vad han tänker på... Det är tur att det kommer kärleksbombningar emellanåt.
Skicka en kommentar