Hektiskt värre

Ojojoj. De senaste dagarna har vi haft alldeles fullt upp här hemma. Vi har badat och gått långisar och polymasat och haft tjejkvällsmys och shoppat upp en massa pengar och varit till Lule på besök hos kära L och kämpat oss in på matställe med barnvagn (för första gången på jag vet inte hur länge...) och hämtat upp efterlängtade pappan efter fjällresan och nu är ordningen återställd. Pust och stön och tack och lov för det! (Vadå förändringsfientlig??)

Konstigt det där med att jag tycker att jag drar det tunga lasset hemma hos oss och M det lätta men nu när han varit borta så har jag märkt att lasset är tusenfalt tyngre utan honom och inser att han gör mycket mer underlättnad än vad jag ger honom credit for (kommer fånigt nog inte på det svenska uttrycket...). Och jag har ju faktiskt märkt att sen T kom till världen har vi blivit mer av ett team jag och min älskade M. Vi liksom löser av varandra mycket bättre än innan och allt klaffar mycket bättre och det har blivit mycket mindre tjat. Bättre kompletteringsegenskaper från båda håll kanske man kan säga. Jag hade nog varit inställd på motsatsen. Så många historier har jag hört och så mycket statistik har jag läst att jag vet att det första barnaåret ska vara det tyngsta och mest troliga vad gäller separationer. Som sagt. Motsatsen.

Jag tycker mig bli positivt överraskad så gott som varje dag (nåja, vissa dagar innebär väl fortfarande besvikelser ska ju erkännas...) och jag tycker nog bara att jag älskar ännu mer nu än tidigare. Starkare och djupare och mer intensivt på nåt vis. Nu är han ju inte bara min bästa utan hennes också. Det är fint och värmande långt in i hjärtat.

Och nu kommer veckans bra och dåliga nyhet. Den dåliga: M är fökyld och snarkar och låter så mycket att jag inte kan sova i samma rum med min ytliga sovegenskap och har därför rymt in till sovrum nummer två. Den bra: Sen jag rymde in i sovrum nummer två så har T sovit hela natten igen och har bara vaknat för tankning kl 6 och sedan somnat om en stund till. Det måste ju betyda att det är hon som vaknar av mig och inte tvärtom. Så nu är det färdigbearbetat det här med spjälsängsflytten. Hennes rum ska definitvt fixas i ordning i helgen så att vi alla får sova gott om nätterna. Om M slutar förkylningslåta vill säga...

Nu ska i alla fall här fredagsmiddagförberedas. All kärlek i världen till min hemkomna fjällräv ska lagas ner i nån maträtt. Så ospännande då att det blir kålpudding... :-D Med kärleksröda lingon förvisso men ändå.